Drevet mot antroposofisk medicin och Vidarkliniken har varit massivt, både från VoF, RIFO, Kungliga Vetenskapsakademin, Läkarföreningen, Sjukhusläkarna och Apotekarsocieteten. Deras argument är dock tomma och håller inte för en djupare granskning.

Sjukhusläkarna har publicerat en artikel “Läkare: Remiss till Vidarkliniken framstår som rekommendation” där styrelsemedlemmen Shokoufeh Manouchehrpour bland annat skriver “oftast har patienter som åker dit fått tex vitamindropp eller blivit satta på Iscador,(ett mistelextrakt). Vi vet ju att genomgång beträffande effekt av homeopatiska/antroposofiska medicin inte har kunnat bevisa någon effekt“. Hon ser också problem med att landstingen tecknar avtal med Vidarkliniken.

Att Iscador inte skulle ha någon effekt är dock en grov lögn. Men sant är att mistelpreparatet högljutt motarbetas av antroposofins motståndare. Hur mycket erfarenhet och vetenskap ska till innan det kan anses vara enligt “vetenskap och beprövad erfarenhet” enligt motståndarna? Iscador blev godkänt år 2013 som ett växtbaserat läkemedel av Läkemedelsverket. Det är samma krav på denna kategori av läkemedel som för vanliga kemiska läkemedel skriver myndigheten.

“Iscador har nu godkänts som läkemedel för användning som del i individualiserad palliativ cancervård som adjuvans till gängse terapi. Godkännandet baseras på väletablerad medicinsk användning inom EU samt mer än 1 000 publikationer på MEDLINE sedan 1950″, skriver Läkemedelsverket på sin hemsida.

Sjukhusläkarna lämnade in en motion på läkarförbundets fullmäktige som bland annat propsade på att 

”Sveriges läkarförbund verkar för att huvudmannen inte ska kunna kräva att läkare skriver remisser till vårdgivare där behandling med specifik terapeutisk indikation sker med substanser som inte genomgått vetenskapliga effekt- och säkerhetsstudier som annars krävs för läkemedel” samt ”att Sveriges läkarförbund verkar för att läkemedel, även homeopatiska/antroposofiska, med specifik terapeutisk indikation endast kan godkännas som läkemedel om de genomgått samma vetenskapliga effekt- och säkerhetsstudier som annars krävs för läkemedel.”

Sjukhusläkarnas egen fullmäktige biföll en motion där det beslutades att Sjukhusläkarna ska arbeta för att landstingen ska avsluta sina avtal med Vidarkliniken samt att endast läkemedel som uppvisar säkerhet och effekt enligt gällande metodik och regelverk godkänns inom den svenska läkemedelsmarknaden. Den motionen var skriven av Gunnar Eckerdal, överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och regional processägare för cancervårdsprocessen vid Regionalt cancercentrum Väst.

Gunnar Eckerdal säger i artikeln att remisskrivande ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och menar att det är ologiskt att regionen tecknar avtal med Vidarkliniken om att patienter kan åka dit om läkaren skriver en remiss. “De kan inte begära att en läkare tillfälligt ska ge avkall på det läkaryrket innebär”, säger han. Gunnar Eckerdal har länge varit en massiv motståndare till Iscador och antroposofisk läkekonst och har redan år 2014 skrivit om sitt missnöje i Läkartidningen 2014,01, men han har också tillrättavisats av Läkemedelsverket som skriver att de tar oberoende beslut utifrån den lagstiftning som gäller, och att samma kriterier gäller för godkännandet av Iscador som för konventionella läkemedel. http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2014/01/Mistelpreparaten-har-godkants-utifranvaletablerad-medicinsk-anvandning/

I kommentarsfältet yttrar en Docent fd överläkare och klinikchef följande: 

Är för mig fullständigt obegripligt att huvudmannen över huvud taget kan beordra en läkare att skriva en remiss av vad slag det vara må. Lika obegripligt är att läkaren finner sig i detta och inte bara vägrar utföra något som han/hon inte finner medicinskt motiverat. Har dagens läkarkår ingen ryggrad?

Med så mycket felaktigheter i en och samma artikel bad jag Michael Zazzio att skriva till dem och förklara lagen, och om begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” om vad som är tillåtet och att vård ska ges i samråd med patienten och att det är självklart att det är huvudmannen som ställer upp riktlinjerna och de anställda måste rätta sig efter det som huvudmannen/arbetsgivaren ställer upp. I det här fallet regleras huvudmannen av sjukvårdslagstiftningen.

Här är Michael Zazzios svar på tal: 

Gunnar Eckerdal använder sig av begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” för att motivera den offentliga sjukvårdens val av behandlingsmetoder. Begreppet är inte definierat, vare sig inom den medicinska branschen eller i lagstiftning, och fyller således ingen funktion. Det finns ingen inom sjukvården eller på berörda departement som har kunnat förtydliga vad begreppet skulle stå för. Begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” används ofta i härskartekniskt syfte eller av ren okunnighet och i tron att det verkligen skulle betyda något.

Alternativmedicin är dock definierat i ett kommittédirektiv där det uttrycks att alternativmedicin är sådana metoder som saknar ett vetenskapligt underlag/dokumentation. Så snart det finns en studie/vetenskaplig dokumentation, så är metoden inte längre alternativmedicinsk. Mistelextraktet Iscador används och är godkänt utifrån existerande vetenskapliga studier. Medlet är av Läkemedelsverket därför godkänt i Sverige för vissa indikationer. Iscador är således inget alternativmedicinskt preparat. Många homeopatiska medel och läkemedel har dokumenterade behandlingseffekter som baseras på genomförda vetenskapliga studier. Dessa medel är således inte alternativmedicinska utan begreppet används slentrianmässigt och av hävd, alltså på ett fullständigt ovetenskapligt sätt.

När det gäller alternativmedicinsk behandling så har, enligt rättspraxis, den medicinskt legitimerade yrkesutövaren rätt att begagna sig av sådan behandling, antingen som komplement till skolmedicinska terapier, om skolmedicinska terapier är uttömda eller om patienten själv vill ha den alternativmedicinska vården. En legitimerad yrkesutövare kan då inte lastas för att ha använt sig av alternativmedicinska metoder så länge de metoderna är ofarliga/oskadliga för patienten. Argumentet att utebliven skolmedicinsk behandling skulle utgöra en fara för patientens hälsa och liv på grund av den använda alternativmedicinska behandlingen, anses av högsta förvaltningsdomstolen vara alltför hypotetiskt för att kunna vinna gehör i ett ansvarsmål. Det är alltid patienten som själv väljer och avgör vilken behandling som han eller hon skall genomgå. Respekten för patientens integritet och självbestämmande måste respekteras – även av sjukvårdspersonal.

Nutritionsbehandling vid cancer har visat sig vara mycket framgångsrik och det finns många läkare som begagnar sig av sådan behandling med ett genomsnittligt mycket bättre behandlingsresultat och en större femårsöverlevnad än vad som är fallet med strålterapi, cytostatika och kirurgisk behandling. De tre senare nedsätter immunförsvarets möjligheter att bekämpa cancersjukdom. Nutritionsterapi förhöjer i stället individens förmåga att på naturlig väg bekämpa olika cancersjukdomar. Med den kunskapen i bagaget finns de fog för att påstå att läkare och i synnerhet onkologer som är okunniga om nutritionsterapi och andra komplementärmedicinska metoder är inkompetenta och dåligt pålästa inom sitt specialområde. Rädsla och okunnighet gör att sådana läkare enbart använder sig av sådana metoder som deras utbildning har lärt dem. Att de ofta har indoktrinerats till att tro det som de säger till sina patienter är det få som reflekterar över. Att farmakologiska studier inte alltid speglar verkligheten, är det inte heller många som tänker på i den dagliga arbetssituationen. I stället litar läkarna blint på de riktlinjer som de får “uppifrån”.

I ansvarsmål är det tillsynsmyndigheten (numera IVO) som har bevisbördan i det enskilda patientfallet och myndigheten måste i det enskilda fallet kunna visa på skador eller uppenbara risker med behandlingen för att kunna vinna gehör för sin åsikt. I annat fall kan IVO inte vinna någon framgång i ett tillsynsmål. Det är patientsäkerheten som sätts i första rummet i ansvarsmål och det är utifrån patientsäkerheten som den medicinskt legitimerade kåren först och främst skall agera och inte på basis om en metod baseras på något vetenskapligt underlag eller inte. Skolmedicinen använder sig av en uppsjö av metoder som är mer eller mindre verkningslösa och där det finns all anledning att fasa ut dem och introducera bra mycket mer framgångsrika metoder. I dag är patienterna mer pålästa än tidigare. De ställer fler frågor till sina läkare och det ställer större krav på läkarnas kompetens. Många läkare, ibland hela specialistkårer, ignorerar modern forskning och nya rön – ibland i ren frustration och av ren illvilja men även av bekvämlighet och nonchalans. En del patienter vet ofta mer än specialistläkarna om olika nya behandlingsformer. Det skapar osäkerhet hos läkarna – en osäkerhet som bara kan botas genom att läsa på och skaffa sig mer och bred kunskap.

Enligt hälso- och sjukvårdslagens kapitel om landstingens ansvar skall landstinget enligt PL, kap 7, § 1, remittera en patient till annan vårdgivare när landstinget inte längre har någon behandling att erbjuda en sjuk patient. Observera att “vetenskap och beprövad erfarenhet” inte är definierat i vare sig förarbete, proposition, lagtext, vägledande dom (rättspraxis) eller annat statligt styrdokument. Landstinget skall således remittera till sådana metoder som baseras på minst en vetenskaplig studie och där det finns någon form av beprövad erfarenhet (att det tidigare har utförts i forskning eller kliniskt). Att hänvisa till att landstingen själva avgör vad som är “vetenskap och beprövad erfarenhet” duger inte eftersom ett sådant förfarande skulle bryta mot regeringsformen i grundlagen, avsnittet om likhet inför lagen, vilket medför att godtycke icke är tillåtet i myndighetsutövning.

Varje landsting är en myndighet och alla som är anställda inom ett landsting eller en region är myndighetsutövare, i synnerhet klinik- och verksamhetschefer samt de som är medicinskt ansvariga. Det är de som, tillsammans med landstingsledningen, i första hand har ansvaret att se till att lagstiftningen efterföljs. All sjukvård i Sverige och inom EU baseras på och utgår ifrån lagstiftning. Varje medicinskt legitimerad yrkesutövare har enligt PSL ett personligt ansvar för sina gärningar i vården. En landstingsanställd läkare skall således i första hand agera på det sätt som är bäst för patienten. Enligt PL har även patienter numera rättigheter – så, de som är medicinskt legitimerade skall således utföra sitt arbete både med avseende på de två skyldighetslagstiftningarna men lika mycket utifrån rättighetslagstiftningen som ger patienter vissa rättigheter med avseende på den sjukvård som de underkastar sig.

Det olyckliga i dagens sjukvård är att sjukvården har tappat sin förankring i naturvetenskapen. Den fysiska kroppen har gått förlorad i sjukvårdsparadigmet och kroppen beaktas enbart som biokemisk och kemisk och behandlas därefter. Sjukdomar är företrädesvis livsstilsberoende och sjukvården borde därför utveckla förmågan att korrigera brister och skador med hjälp av naturliga metoder i stället för att tillföra kroppsfrämmande substanser och i onödan utsätta patienter för skadande, joniserande strålning.

Världshälsoorganisationen, WHO, uppmanar i sitt strategidokument för den kommande tioårsperioden, WHO Traditional Medicine Strategi 2014-2023, som även Sverige har skrivit under, att tillsätta nationella expertgrupper för att öka kunskapen bland vårdgivare och beslutsfattare. Strategin syftar till att underlätta för medlemsländerna att utveckla en policy och implementering som stärker den komplementära medicinens roll för folkhälsan. WHO anser att denna behöver bli tillgänglig för fler, men betonar också att det ska röra sig om områden där det finns en vetenskaplig grund av god kvalitet

[read more=”Read more” less=”Read less”]

Viktigt brev från Vidarkliniken

NHF Sweden fick brev från Vidarkliniken/Ursula Flatters med anledning av att vi under förra året skrev ett remissvar gällande förutsättningarna för att införliva bl a antroposofiska läkemedel i den svenska läkemedelslagen (dnr S2013/8560/FS) angående artikel 16:2. Debatten som fördes i media under förra året gjorde Vidarkliniken uppmärksamma på att behovet var stort av saklig information om kliniken och de antroposofiska läkemedlen, och att faktamaterial efterfrågades. 

Vidarkliniken har nyligen låtit göra en skrift med faktamaterial om Vidarkliniken, som de bifogade, där skribenten som har en lång journalistisk erfarenhet utgår ifrån dokumenterade fakta om deras verksamhet och vårdens resultat, liksom forskning av oberoende aktörer.

Den antroposofiska medicinen har utvecklades i början av 1900-talet och är det äldsta och det mest utvecklade  integrativa systemet i Europa. Vårdformen har alltid utövats av läkare och har funnits inom sjukvården, som då har berikats med en helhetssyn, komplementära behandlingsformer och en ökad patientautonomi. Genom lång användning och beprövad erfarenhet har de antroposofiska läkemedlen befunnits helt patientsäkra. Flera EU-länder samt Schweiz, har redan införlivat de antroposofiska läkemedlen i sina nationella läkemedelslagar – fjorton av dem med stöd av den aktuella EU-artikeln (16:2).

Det finns legitimerade läkare med antroposofisk utbildning i ett trettiotal länder. Inriktningen har en stor utbredning och stark position i länder som Tyskland, Schweitz, Österrike, Holland och Brasilien där antroposofin ingår i respektive lands offentliga sjukvård. Inom EU finns ca 4 800 antroposofiskt utbildade läkare, 30 000 förskrivare av antroposofisk medicin och ca 2 200 vårdplatser. I Tyskland och Schweitz har antroposofisk medicin kommit allra längst. I bägge länderna finns ett antal stora antroposofiska sjukhus och sjukhuset i tyska Herdecke, nära Dortmund, fungerar dessutom som universitetssjukhus för det ansedda universitetet Witten/Herdecke. I Norden finns än så länge enbart Vidarkliniken som kombinerar skolmedicin och antroposofisk läkekonst.

Vidarkliniken har funnits i den svenska sjukvården i 30 år. All sjukvårdspersonal som arbetar på kliniken är skolmedicinskt utbildad i botten och har sedan vidareutbildning inom antroposofisk vård. Vidarkliniken har av den svenska regeringen betecknats vara av riksintresse bl a för sin individinriktade vård, sina unika forskningsmöjligheter på det integrativa vårdområdet och för sin höga patientsäkerhet. Dessutom har man sett valmöjligheten som kliniken erbjuder patienter som en demokratisk fråga.

Idag är Vidarkliniken väletablerad, patienttillfredställelsen ligger högre än på landstingssjukhusen och flera intressanta forskningsprojekt, bl a i samarbete med Karolinska Institutet har genomförts, eller genomförs, vilket bidrar till ett allt mer omfattande vetenskapligt stöd. Studierna visar positiva resultat på aktuella områden såsom stressrelaterad ohälsa, kronisk smärta, allergi och cancerrehabilitering.

Varje patient får en individuell behandlingsplan i enlighet med den antroposofiska helhetssynen, som upprättas i samråd mellan patient och läkare. Man lägger stor vikt vid att lyssna på patienten, och läkare har regelbundna stödjande samtal med patienten på ett sätt att denne blir delaktig i läkeprocessen. Genom olika terapier får patienten redskap som sedan kan övas och utvecklas på egen hand.

Det som är unikt för Vidarkliniken jämfört med landstingssjukvård är att patienten erbjuds omsorg som utgår från dennes totala livssituation, man tar inte bara hänsyn till fysiska aspekter, utan även existensiella, liksom ett socialt perspektiv. Man kombinerar konventionella skolmedicinska behandlingar med konstnärliga terapier, samtal, naturläkemedel, god miljö och bra, näringsrik mat med mera. Man vill betona det individuella hos varje patient och stödja patientens förmåga till självläkning.  

Vidarkliniken erbjuder vård och rehabilitering för patienter med cancer i alla stadier, långvariga invärtesmedicinska sjukdomar, neurologiska sjukdomar, stresslelaterad psykisk ohälsa, långvariga stresstillstånd och allergiska sjukdomar. Forskning kring smärt- och stresspatienter visar att Vidarkliniken uppnår bättre långsiktiga resultat än andra vårdgivare.

Obs bilden föreställer naturläkemedel, ej specifikt antroposofiskt

Läkemedel från naturen stimulerar självläkningen, och ges som komplement till konventionella läkemedel. Medan konventionella mediciner ges för att till exempel döda bakterier, undertrycka inflammation eller lindra smärta så är syftet med de antroposofiska läkemedlen istället att stödja patientens förmåga till självläkning. Dessa förskrivs av legitimerade läkare med utbildning i antroposofisk medicin. Dessa antroposofiska läkemedel kommer från naturen, från komplexa substanser ur mineral- och växtriket och ibland från djur. Dessa läkemedel har en mycket hög patientsäkerhet och kvaliteten lever upp till de krav som EU-direktiven föreskriver för antroposofiska läkemedel.

De mest kända antroposofiska läkemedlen utgörs av mistelextrakt som har använts sedan 1920-talet som komplement i cancerbehandling. I Sverige är mistelpreparaten Iscador och Helixor registrerade som växtbaserade läkemedel för palliativ behandling av cancersjukdomar i syfte att uppnå symtomlindring och en förbättrad livskvalitet. Internationellt hör de till de mest förskrivna preparaten och i Mellaneuropa används de av ungefär hälften av alla cancerpatienter. I flera europeiska länder har de en utbredd användning även i tidiga stadier av cancersjukdomar. 

I skriften Vidarkliniken – Unik i Svensk Sjukvård står det:

Läkemedlen hör till de mest välundersökta komplementärmedicinska terapierna – med publicerade forskningsresultat från över 100 kliniska (patienter) och 1000 prekliniska (labb) undersökningar, där nästan alla kliniska studier visat att preparaten har positiva effekter. Bäst evidens har minskningen av biverkningar av cytostatika, strålbehandling och operation, vilket gör att dessa behandlingar kan tålas bättre och återhämtningen kan ske snabbare med färre komplikationer. Det finns även vissa belägg för minskade tumörer och en ökning av livslängden och vissa studier pekar på att mistelpreparaten kan bidra till ett förbättrat allmäntillstånd som tex ork, sömn, aptit etc. 

Vidarkliniken startade år 1985 och drivs utan vinstsyfte av Stiftelsen Vidarkliniken. Personalomsättningen är låg och hög patientsäkerhet upprätthålls utifrån kraven i Patientsäkerhetslagen. Verksamheten regleras av svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning samt av de vårdavtal som kliniken har tecknat med landsting och regioner. Sjukhuset tar emot patienter från sex landsting som representerar halva landets befolkning. På Vidarkliniken finns 74 vårdplatser och i genomsnitt vårdas ett tusental patienter på sjukhuset under ett år. Sedan starten har över 30 000 patienter vårdats på kliniken och mångdubbelt fler i öppenvård.

Vidarkliniken är AnthroMed-certifierad, en internationell standard som säkerställer en hög kompetens och rutiner som säkerställer patientsäkerheten. På Vidarkliniken arbetar legitimeradee läkare och sjuksköterskor som har en mångårig fortbildning i antroposofisk medicin, respektive antroposofisk omvårdnad. Kompetenskraven i antroposofisk medicin följer internationella kriterier och certifieras. På kliniken arbetar legitimerade läkare och sjuksköterskor sida vid sida med terapeuter som har genomgått specialutbildningar i antroposofiska behandlingsformer, vissa av dem fleråriga. Läkare, vårdpersonal och terapeuter har ett nära samarbete kring varje enskild patient, med läkaren som övergripande ansvarig för hela behandlingen.

Världshälsoorganisationen, WHO, uppmanar i sitt strategidokument för den kommande tioårsperioden, WHO Traditional Medicine Strategi 2014-2023, som även Sverige har skrivit under, att tillsätta nationella expertgrupper för att öka kunskapen bland vårdgivare och beslutsfattare. Strategin syftar till att underlätta för medlemsländerna att utveckla en policy och implementering som stärker den komplementära medicinens roll för folkhälsan. WHO anser att denna behöver bli tillgänglig för fler, men betonar också att det ska röra sig om områden där det finns en vetenskaplig grund av god kvalitet.

Vidarklinikens hemsida

Vidarklinikens remissvar på Socialdepartementets förfrågan dnr S2013/8560/FS

// Sara Boo, ordförande NHF Sweden

Läs mer som NHF Sweden har publicerat:

NHF Swedens yttrande angående Läkemedelsverkets utredning om Artikel 16:2 

Antroposofisk läkemedelsbehandling utövas av legitimerade läkare – de bör ha tillgång till sina medel utan restriktioner

“Vetenskap och beprövad erfarenhet”  – begreppet används som härskarteknik

Rädda Vidarkliniken

[/read]

(5495)