NYHETER – Page 29 – The National Health Federation, Sweden

En hyllning till en riktig hälsofrihetsförespråkare!

Vi får ofta frågan hur vi blev involverade i NHF, National Health federation. Svaret som jag brukar ge är ganska långt eftersom vår berättelse egentligen är berättelsen om vår katt Blueprint, som var den riktiga hälsofrihetsförespråkaren i vårt hem.

Blueprint föddes i Linköping den 13 februari 1997. Han och hans pappa Rubik kom hem till oss den 30 april 1997. Det tog inte lång tid för oss att märka att Blueprint inte var någon vanlig katt. Han verkade vara en oerhört känslig varelse. Vi lade märke till att han tvättade sig mycket, mer än katter brukar göra, men just då tänkte vi inte så mycket på det; vi antog bara att han var pedant när det gällde hans utseende och hygien. Hans slickande blev värre. Vid 9 månaders ålder hade han en kal fläck på buken. Hans uppfödare trodde att det var hans hormoner som spökade, så vi avvaktade för att se om hans slickande skulle lugna ner sig. Det gjorde det inte. Nästa steg var ett veterinärbesök för att kolla upp saken.

Det visade sig att Blueprint hade matallergi. Vi hade aldrig hört talas om katter med matallergi. Det var dags för oss att börja forska i saken. Veterinären på djursjukhuset som ställde Blueprints diagnos gav oss några tips om hur vi kunde mata Blueprint, men vi insåg ganska snabbt att vi fick pröva oss fram på matfronten. All forskning vi var tvungna att göra för att hjälpa Blueprint ledde oss in på djurrättsfrågor och hälsofrihet.

Första steget för oss var att lära oss om vad som fanns i kattmat. Det var inte någon trevlig läsning! En av mina vänner i Kanada hittade ett recept på hemgjord kattmat som visade sig vara Blueprints räddning. En stor hjälp vi fick var av Natascha Wille på Feline Future och utan detta hade Blueprint aldrig haft det långa och lyckliga liv som han hade. Det tog oss fyra år att få ordning på Blueprints hälsa.

En annan sak vi kom i kontakt med för att kunna hjälpa Blueprint var alternativmedicin. Hans veterinär sade att det inte fanns något som kunde göras för honom. Vi kunde ändra hans diet, förstås, men enligt veterinären var det kortison som gällde. Vi försökte med kortison en gång, men Blueprint blev så sjuk av det att vi avbröt behandlingen. Vi sökte efter en alternativveterinär och sedan någon som kunde kommunicera med djur. Djurkommunikatören visade sig vara personen som hjälpte oss mest.

Under tiden funderade vi väldigt mycket över vår egen mat och hur den påverkade oss. Om Blueprint kände av stressen från de slaktade djuren och den påverkade honom negativt, hur påverkade stressen oss? Per, min man, tog första steget och ville bli vegetarian. Jag växte upp i ett bondesamhälle och var van vid att djuren slaktades för mat, så jag var inte lika påverkad som Per. Men jag visste att beslutet var viktigt för Per, så jag hängde med. Vi började läsa mer om köttindustrin och hur vår mat producerades. Vi forskade mer i konserveringsmedel och tillsatser. Allt detta ledde oss till det alternativa samhället, vilket är hur vi kom i kontakt med Scott Tips.

Vi träffade Scott på AVII, en alternativ konferens i London. Vi träffade många intressanta människor där. Vi pratade med Scott och diskuterade grundandet av NHF Sweden och översättningen av Codex-boken till svenska.

Blueprints hälsa var stabil i ca 5 år. Han åt hemgjord mat och var fri från klåda. Hans päls växte ut också. Vid denna tidpunkt var vi mer eller mindre veganer. Vi fortsatte att forska och att informera människor om vad som finns i maten. Vi märkte ganska tydligt vilken påverka maten hade på våra kroppar och vi såg allt mer hur ohälsosamt det mesta i matbutikerna och på restaurangerna var. Det var dags att göra någon skillnad i världen omkring oss.

När Blueprint var 9 år (2006) kom hans allergibesvär tillbaka. Vi hade (och har fortfarande) ingen aning om varför. Vi ändrade på hans kost och på saker och ting i hemmet i förhoppning att det skulle hjälpa honom. Vi bytte rengöringsprodukter till sådana som var ännu mer miljövänliga. Vi kollade vad katternas sängar tillverkades av, vilket ledde oss till att kolla vad våra egna kläder tillverkades av. Vi började läsa ännu mer om hur våra kläder producerades, vilket gjorde att vi köpte allt mer rättvisemärkta produkter. Varje gång Blueprint fick ett allergianfall forskade vi mer i saker och ting och gick allt längre ner i ”kaninhålet”.

År 2007 blev jag diagnostiserad med matallergi. Nu kunde jag och Blueprint tävla om vems allergilista som var längst. Allt jag lärde mig för att behandla Blueprints allergi visade sig vara det som hjälpte mig mest. Jag använde mig av alternativbehandlingar och medier för att få min hälsa tillbaka. Och det fungerade. Jag började äta levande föda, dieten som gav mig min hälsa och mitt liv tillbaka. Våra katter åt redan otillagat kött, så jag tänkte att det kunde vara bra för mig att äta otillagad mat också. Eftersom jag redan åt mycket rå frukt och grönt och vi var mer eller mindre veganer var det ganska enkelt att slänga ut spisen.

Det jag upplevde när jag ändrade på min diet var helt fantastiskt. Mitt matsmältningssystem började fungera normalt inom en vecka. Jag började få min energi tillbaka. Jag gick ner ca 12 kg, vilket gjorde att jag hamnade på samma vikt som jag hade som tonåring. Efter att jag hade ätit levande föda ett tag hade jag svårt att äta tillagad mat. När jag åt något som hade värmts upp på något sätt märkte jag att jag kände mig tung och trött. Jag blev också ännu känsligare för tillsatser och andra oönskade saker i min mat. Även små mängder kunde irritera min mage. Det klokaste jag kunde göra var att lyssna på min kropp och dess behov. Det är inte alltid så lätt att göra, särskilt när jag inte är hemma, men om jag inte gör det vet jag att jag kommer att få en smäll. Jag har varit tvungen att vara någon sorts superdetektiv när det gäller mat. Jag måste verkligen läsa allt som står på etiketterna. Hela min situation och Blueprints gjorde att Codex blev en mycket viktigt fråga för mig. Vi måste alla ha rätt till god, oförorenad, näringsrik mat!

Hösten 2011 blev Blueprint mycket sjuk. Jag var rädd att vi skulle förlora honom. Blueprints kliande blev mycket värre och han hade slickat bort pälsen från ryggen, buken och benen. Vi pratade med vår veterinär och specialisterna på djursjukhuset. Vi brainstormade kring saker och ting i hemmet som kanske irriterade Blueprint. Mina tankar gick mot maten, som vanligt.

Våra idéer höll på att ta slut när det gällde maten. Vi hade redan gjort allt vi kunde. Vi slet vårt hår när vi försökte lista ut hur vi kunde göra Blueprints mat ännu renare än den redan var. Vi gjorde vårt bästa att köpa ekologiska varor till våra katters mat. Vi började köpa viltkött till Blueprint för att undvika problem förknippade med farmat kött. Vi började fundera över vad som finns i luften och i vattnet. Vi insåg att vi inte kunde skydda Blueprint mer än vi redan gjorde. Vi funderade över chemtrails, GMO och andra föroreningar som kommer in i maten oavsett vad vi tycker om saken. Mer och mer insåg vi att vi måste göra något åt situationen!

Vad skulle vi göra? Grunda NHF Sweden! NHF Sweden har nu kommit på fötterna. Hur mycket av det som vi nu gör hade vi kommit in på om vi inte hade haft Blueprint? Det är svårt att säga. En sak är dock säker: Blueprints tid på jorden slutade i slutet på oktober 2012, men vår kamp för hälsofrihet har bara börjat.

Text: Lisa Hellman

(2262)

Miljoner spenderas på onödiga “restriktioner”

Codex Alimentarius är en uppsättning handelsstandarder för livsmedelskvalitet och livsmedelstrygghet som infördes för att ”skydda konsumentens hälsa och säkerställa en rättvis livsmedelshandel”. Codex-kommissionen och dess många kommittéer inrättades av och arbetar i samordning med FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO) och Världshälsoorganisationen (WHO) sedan 1963.

En av uppgifterna för en av kommittéerna, Codex Committee on Nutrition and Foods for Special Dietary Uses (CCNFSDU), är att utforma riktlinjer för vitamin- och mineralkosttillskott. Där föreskrivs vilka näringsämnen som bedöms vara säkra, vilka maximi- och minimiängder som är tillåtna i en produkt och vilka standarder som gäller för förpackning och märkning. Delegaterna som utformar Codex-reglerna är regeringstjänstemän, byråkrater och måste ledas av en person anställd av sin regering. Den regeln resulterar i en del intressant dynamik. Regeringar brukar slå vakt om regleringar och kontroll snarare än om individens valfrihet. Flertalet av delegaterna tycks stå i skuld till, få rådgivning av och/eller påverkas starkt av de jättelika multinationella läkemedelsföretagen – de som vill monopolisera och ta fram kemiska versioner av naturliga hälsolivsmedel och kosttillskott och slå ut tillverkarna av de senare.

VAD GÖR DE MED VÅRA RÄTTIGHETER?

Eftersom Codex-kommissionen sponsras av och/eller är starkt påverkad av internationella läkemedelsintressen strävar den efter att kringgå olika länders regeringar och folk och få fram ett förbud mot alla kosttillskott som är så pass starka att de gör någon nytta. Ett exempel på följderna: Innehav av DHEA är numera ett brott i Kanada och medför likadana straff som droginnehav. Man kan hamna i fängelse bara genom att ha DHEA hemma. C-vitamintabletter på 1 gram är svåra att hitta numera i USA, och de kommer att bli receptbelagda så fort Den stora läkemedelsindustrin kan göra som den behagar, med den polismakt den förlänas av de standarder som Codex Alimentarius-kommissionen utvecklar.

Den läkemedelsvänliga modellen kräver ett stopp för användning av kosttillskott i förebyggande syfte, stränga gränsvärden för medlens styrka och ett godkännande från Codex för alla kosttillskott. Vad det här i realiteten innebär är att kosttillskott ska regleras som om de vore läkemedel. Receptbeläggning av naturliga näringsämnen medför bara en sak: att de tas bort från marknaden där de utgör ett enormt ekonomiskt hot mot läkemedelsindustrins pillermånglare. Knepet är att inte tillåta några tillskott som kan ha någon verkan utöver att avhjälpa vitaminbrist. Diskussionerna på Codex-mötena går i andan av att: ”Vitaminer är farliga och borde förbjudas!” Okunnighet är förvisso ännu farligare.

OKUNNIGHETENS PRIS

Rekommenderat dagligt intag (RDI) är vanligen satt så lågt att det inte förbättrar hälsan utan endast i bästa fall kan avhjälpa en brist. Att begränsa det verksamma innehållet i ett tillskott hindrar inte bara effektivt dess verkan utan driver också upp priserna till läkemedlens stratosfäriska höjder. I teorin tycks det finnas stora fördelar med att ha standardiserade produkter, framställda för att vara ofarliga för konsumenten, men i realiteten fungerar det inte, på grund av dolda motiv, trångsynthet och girighet hos de inblandade ledarna. Dessutom är det så att kontroller och restriktioner begränsar individens valmöjligheter. I verkligheten kommer dessa ”riktlinjer” bara att begränsa vad som får ingå i produkterna och ta ifrån konsumenten möjligheten att välja fritt och fatta sina egna beslut. Den här byråkratiska, toppstyrda mentaliteten att ”regeringen vet bäst” är inget annat än en otrolig arrogans som historien gång på gång har visat slår fel.

På Codex-mötet 2001 diskuterades mini- och maximiinnehåll av vitaminer och mineraler. Man enades om att det var nödvändigt att sätta en övre och lägre gräns för vissa ingredienser i god- kända vitamin- eller mineralprodukter. Skälen till att utöva kontroll över vitaminer i höga doser var: (1) säkerhet och (2) så att folk inte skulle använda dem som ersättning för måltider – särskilt i u-länder. Codex betonar ju ständigt att allting måste vara grundat på vetenskap, men ingen forskning lades fram som visade att vitaminer i höga doser är farligt. Intressant nog har aldrig någon vuxen dött av en överdos vitamin- eller mineraltillskott.

En stor rapport över europeiska medborgare visar att rökning är den mest riskfyllda aktiviteten för brittiska medborgare. Det är 797 940 gånger större risk att dö på grund av rökning än på grund av kosttillskott. Konventionella läkemedel är den verkliga risken. EU-medborgare som tar läkemedel löper en risk att dö av biverkningar som är 123 125 gånger större än risken att dö av att ta ett kosttillskott. EU-täckande kosttillskott och naturläkemedel är ”supersäkra” med en risk för dödsfall under 1 på 10 miljoner. De närmaste jämförelserna när det gäller risken för dödsfall i EU på grund av dessa, är med blixtnedslag och passagerare som upplever järnvägs- eller flygolyckor. Men det är fortfarande 26-68 gånger större risk att dö av dessa orsaker än av att ta kosttillskott (EU27-Relative-Risks-Society-vs-Individual-August-2012).

Dessa siffror belyser än en gång att de restriktioner som myndigheterna vill införa för att ”skydda allmänheten” mot naturliga produkter helt och hållet saknar belägg. Om myndigheterna är genuint intresserade av allmän säkerhet skulle de främja naturlig sjukvård för alla och samtidigt ta hårdare tag mot de många tvivelaktiga aspekterna av vanliga läkemedel.

Regeln om mini- och maxinnehåll innebär att konsumenterna inte kan köpa vitaminer i hög dos, annat än möjligen på recept från läkare. Den utesluter också möjligheten att välja en mycket liten andel av ett vitamin i en produkt där det kan få en synergistisk effekt. Ännu ett problem med restriktioner kan bli att vitaminer utan fastställt RDI försvinner helt och hållet ur kosttillskotten. Det hävdas att riktlinjer är frivilliga, men på grund av att Världshandelsorganisationen (WTO) förbjuder sina medlemsländer att syssla med orättfärdiga handelsmetoder kan länderna bli stämda och ådömda dryga böter om de inte anpassar sig till internationella standarder. Vi har redan bevittnat minst ett tillfälle då Förenta staternas kongress på grund av ett diktat från WTO tvingades upphäva en amerikansk lag som reglerar internationella affärsföretag. Så långtifrån att vara endast ”riktlinjer” kommer de att ha ett rejält bett när de väl är införda, och de kommer att begränsa styrkan i vitamin- och mineralpreparat till löjligt låga nivåer.

Frågan som egentligen borde ha diskuterats är huruvida gränserna över huvud taget borde sättas. Förutom det uppenbara moraliska problemet att hindra länder från att upprätta frivilliga kontrakt efter eget behag är minimigränserna behäftade med ett praktiskt problem: de hindrar tillverkarna från att lägga till någonting nyttigt (som ett vitamin eller ett mineral) i kapseln eller tabletten i stället för någonting värdelöst, som fyllnads- eller bindemedel. Det vore bättre om konsumenten fick lite mer av något med näringsvärde ur medlet än ingenting alls. Går förslaget om minimigränser igenom kommer det alltså att finns naturmedel med speciella formler som kommer att förbjudas eftersom de inte längre innehåller tillräckligt låga nivåer av vitaminer och mineraler. Om man i olika länder är oroad över de orealistiska hälsopåståenden som görs om vitamintillskott med låg styrka finns det andra sätt att ta itu med det. Varför helt enkelt inte förbjuda orealistiska hälsopåståenden i stället?

När frågan gällde maximigränser för vitaminer och mineraler uppstod den verkliga ”striden” på Codex-mötet. Men återigen var det inte en strid mellan de som vill ha en maximigräns och de som inte vill det. Nej, det blev en typiskt kontrollorienterad, byråkratisk debatt om hur högt gränserna skulle sättas. Som om det vore Hitler och Stalin som debatterade med varandra övervägde man inte ens frågan om valfrihet; det var bara en fråga om vilken diktatorisk regel folk skulle tvingas foga sig i.

Debatten stod mellan det RDI-baserade lägret och ”riskbedömningslägret” som vill basera den övre gränsen på ”vetenskapligt grundad riskbedömning, fastställd genom lämpliga riskanalysmetoder”. Om det är säkerhet det handlar om är RDI fel måttstock, för RDI har aldrig varit avsett att definiera säkerhet, och inga data som använts för att fastställa RDI har någonting att göra med konsumentsäkerhet.

Att gå efter ”vetenskapliga riskbedömningsmetoder” är förstås mer rationellt, och definitivt att föredra framför den simplistiska RDI-positionen. Men även den har ödesdigra brister (och vi lämnar återigen moraliska och etiska hänsyn därhän) eftersom de övre gränserna skulle vara huggna i sten, eller åtminstone svårarbetad lera, som aldrig kan hålla jämna steg med de snabbt ökande landvinningarna inom nutrition. Regler och förordningar kan aldrig förändras tillräckligt snabbt för att hinna med framsteg i mänsklig kunskap. Under tiden kommer oräkneliga tusentals människor att lida, till och med dö, för att de inte har tillgång till de hälsoprodukter som de senaste forskningsrönen hade kunnat förse dem med. Metoden med ”vetenskaplig riskbedömning” behandlar dessutom fel fråga. Nästan inga vitaminer och få mineraler är giftiga ens i de höga doser som många amerikaner konsumerar.

Många vitaminer och vissa mineraler är så ofarliga att det vore meningslöst att sätta säkerhetsgränser för dem. Så eftersom kosttillskott är dokumenterat säkra, varför måste vi då spilla så mycket tid, pengar och möda på att inrätta ”säkra gränser”? Antingen har de här länderna pengar över, eller så är det vissa andra industrier som vill begränsa konkurrensen. Om metoden med ”vetenskaplig riskbedömning” implementeras kan den få priserna på kosttillskott att skjuta i höjden eftersom medlen måste säkerhetstestas. Själv har jag klarat mig igenom de drygt trettio år av mitt liv som jag ätit vitaminer utan att bli förgiftad av dem, och jag är villig att ta den risken i trettio år till. Men får Codex sin vilja fram måste jag skyddas från mig själv, och till ett högt pris.

Hundratusentals dör varje år av mediciner, och ändå bekymrar sig Codex för vårt intag av vitaminer och mineraler. Införande av övre och lägre gränser har godkänts, det är bara fråga om var de ska dras. Konceptet med ”godkända” vitaminer och mineraler är fastställt. Härifrån går det bara utför, för ingen tar någonsin ställning för valfrihet. De länder som redan värnar om valfrihet måste skicka starka delegater som vågar sätta sig upp mot erosionen.

The National Health Federation kommer finnas på Codex-mötena för att föra konsumenternas talan om valfrihet. Organisationen är unik eftersom den inte bara är världens äldsta hälso- och frihetsorganisation för konsumenter, utan även den enda godkända organisationen med inriktning på hälsofrihet. The NHF tillåts att både närvara och tala vid möten i Codex Alimentarius-kommissionen.

Vad kan du själv göra?

Skaffa dig information
Berätta för andra
Leta upp internetsajter med trovärdig information
Svara på enkäter och rundringningar, ta alla chanser att yttra din åsikt
Skriv eller ring till berörda politiker ( t ex codex@slv.se)
Stöd organisationer som motsätter sig Codex riktlinjer

Informationen är hämtad ur “Codex Alimentarius – Global livsmedelsimperialism”. Skaffa dig boken!

För mer info:

Läs om NHF:s arbete: NHF WORLD REPORT NHF Accomplishments This Year to Date – 2013

Få de senaste uppdateringarna av NHF:s arbete: Join e-list

(3552)

Hur det industriella jordbruket gjorde så jordbrukare förlorade kontrollen över fröerna

Frön är grunden för jordbruket och en viktig del av den biologiska mångfalden. För endast hundra år sedan odlades många tusen sorter och varianter av jordbruks- och köksväxter i Sverige. Sorterna var ofta unika och genom primitivt urval anpassade till den plats där de växte. Sedan den moderna växtförädlingen tog fart runt sekelskiftet har nästan alla dessa sorter slagits ut och ersatts med enhetliga, högavkastande sorter. Enligt FAO (Food and Agriculture Organisation) har 75 procent av den biologiska mångfalden inom jordbruket gått förlorad sedan förra seklet.

Man känner till runt 5000 olika variationer på potatis varav endast fyra används inom jordbruket idag. Minskad mångfald kan leda till agrikulturella katastrofer. Biologisk mångfald, med ett stort antal arter och sorter kan bättre upprätthålla tillgången på mat och täcka in för alla olika eventualiteter vi kan komma att stå inför i framtiden och därmed förhindra risken för svält. Detta var något som visade sig då den potatis som odlades i hela Europa mellan 1845 och 1852 var mycket homogen. På Irland dog över en miljon människor på grund av att potatisen de var beroende av drabbades av sjukdom. Hade de haft många sorter att välja på så hade de kunnat välja en potatissort med gener att stå emot just denna sjukdom.

Tanken med att systematisera jordbruket var god från början. Många människor svälter och genom att ha ett samstämmigt jordbruk såg upphovsmännen möjligheterna med att skapa en bättre värld med mat för alla. Tyvärr har jordbruket tagits över av en industri med kapitalintressen utan respekt för jorden och dess medborgare. Jordbruket har blivit djupt beroende av bevattning, maskiner och jordbrukskemikalier. Jordbrukare runt om i världen försvinner för varje minut. Hunger fortsätter att öka, och den mat vi äter har förlorat smak, näring och mångfald.

Efter andra världskriget behövde industrin hitta andra användningsområden för sina kemikalier. Istället för att tillverka bomber började man nu tillverka konstgödsel. Rockefeller och andra företag som har byggt sina imperium och förmögenheter från oljeraffinaderi och dess biprodukter samt bil och transportindustrin blev stora förespråkare av ”Den gröna revolutionen”, som det industriella jordbruket kallades för. Detta eftersom mekanisering och användandet av petrokemiska produkter inom jordbruket blev till en klar fördel för dessa företag. Forskare tog nu över rollen som jordbruksexperter.

I samband med dessa förändringar behövde man bearbeta växterna så att de kunde tåla konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Plantorna togs då till laboratorier för att förbättra utsädet men detta gjorde mer skada än nytta eftersom plantor anpassar sig efter sin växtplats och dessa industrialiserade fröer och växtsorter kom att endast kunna prestera optimalt enligt de särskilda villkor som de varit utsatta för i laboratoriet. Jordbrukare blev nu allt mer beroende av användningen av stora mängder vatten, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Detta har lett till att jordarna har utarmats, förorenats samt förlorat sin bördighet och kvar blir jordbrukare som blir beroende av leverantörer som säljer både utsäde och bekämpningsmedel.

I en värld där kemikalier från industri och jordbruk visat sig vara en av de fem vanligaste dödsorsakerna på vår jord behöver vi inte nya, moderna metoder som gynnar en ökad användning av kemiska bekämpningsmedel. Nyligen kom FN:s miljöprogram ut med en rapport som visar att kemikalier nu leder till en miljon dödsfall årligen. Den ökande användningen av kemikalier leder till allt större konsekvenser för djur, natur och människors hälsa och det som behövs är snabba åtgärder för att vända trenden.

Att införa GMO i jordbruket kommer aldrig att leda till en minskad användning av kemikalier. Detta på grund av att företag som Monsanto, Syngenta, Bayer och Du Pont som forskat fram grödorna även ligger bakom själva tillverkningen av just de kemiska bekämpningsmedel som grödorna är designade att stå emot. Sedan gammalt förutsätts ekologiskt jordbruk ge betydligt lägre skördar än konventionellt. En del debattörer hävdar att vi kan odla ekologiskt i de rika länderna, men att det inte alls passar i fattiga länder.

Men de har fel! Se “Ekologiska jordbruksmetoder och mat i ett förändrat klimat – En studie med exempel från Etiopien” (pdf 32 sidor)

för det första stiger avkastningen några år efter omställningen från konventionellt, när man har fått ett fungerande system med gröngödsling och kretslopp. Skördarna blir i vissa nyare försök till och med högre i ekologisk odling. Erfarenheter från framför allt utvecklingsländer visar också att avkastningen blir betydligt stabilare med ekologisk odling.
för det andra ger ekologiska odlingsmetoder mycket högre skördar än de traditionella i fattiga länder. Den så kallade Michiganrapporten (Ekologiska jordbruksmetoder kan försörja världen) anger att skördarna blir 80 procent högre i ekologisk odling.
för det tredje slipper småbönder att skuldsätta sig för att odla ekologiskt jordbruk, vilket de behöver om de ska köpa konstgödsel, bekämpningsmedel och manipulerade utsäden.
för det fjärde är ekologiskt jordbruk hållbarare eftersom det kräver mindre resurser i form av bland annat fossil energi, vilket får allt större betydelse i takt med ett stigande oljepris.

Slutsatser om ekologiska jordbruksmetoder och mat

ekologiskt jordbruk bidrar till hållbarhet, vilket innebär att näringsnivån och mullhalten i jorden upprätthålls och att inga tungmetaller eller kemikalier ansamlas i mark eller vatten
kan bidra mindre till utsläppen av växthusgaser eftersom det inte använder handelsgödsel som är framställt med fossila bränslen.
kan bidra till att binda växthusgaser genom att mullhalten i marken ökar
kan klimatanpassas genom att bidra till god vattenhushållning och bevara den biologiska mångfalden
har goda förutsättningar att försörja jordens växande befolkning
bidrar till förbättrad hälsa för alla människor, för de slipper förgiftad och kontaminerad föda
bidrar till fattigdomsbekämpning genom att ge fattiga småbönder en tryggare försörjning. Fördelarna med ekologiska jordbruksmetoder uppmärksammas av allt flera.

NHF Sweden stöttar naturlig, giftfri och GMO-fri mat. Gör det du också genom att göra rätt val i mat- och fröbutiken. Köp ekologisk och obesprutad mat. Odla egen mat, egna grödor och vid inköp fråga efter ekologiska fröer och fröer som inte har tappat sin förmåga till fortplantning, som F1-fröerna har gjort. Skriv till politikerna och kräv förbud av GMO!

Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos.net/amenic181

Läs mer:

From green to gene revolution: How farmers lost control of the seeds from agriculture modernisation – GRAIN

What is happening with Agrobiodiversity?

Where have all the farmers gone?

(3101)

Dokumentär: Framtidens mat

The Future of Food är en dokumentär som visar de djupgående effekterna av den oroväckande sanningen bakom de omärkta, patenterade och genmanipulerade livsmedel som smygande har fyllt de amerikanska hyllorna i mataffären det senaste decenniet. Filmen ger en röst till jordbrukare vars liv och uppehälle har påverkats negativt av den nya tekniken. Bönderna hävdar att de är juridiskt ansvariga om deras grödor invaderas av “företagsägda” gener och filmen tar upp fall där ett antal bönder i Nordamerika blivit stämda av Monsanto Company. Filmen motsätter allmänt patentering av levande organismer, och beskriver försvinnandet av traditionella kulturella sedvänjor.

Konsekvenserna för hälsan, regeringens politik och trycket för globalisering är alla en av anledningarna till att många människor är oroade över införandet av genetiskt förändrade grödor i vår livsmedelsförsörjning. Dokumentären undersöker den komplexa väv av politiska krafter och multinationella företag som försöker kontrollera världens livsmedelssystem. Filmen utforskar också alternativ till det storskaliga industriella jordbruket och placerar ekologiskt, hållbart jordbruk som verkliga lösningar på jordbrukskrisen idag. The Future of Food visar att det är en revolution som pågår på jordbruksfälten och middagsborden vilket håller på att förändra själva karaktären på den mat vi äter.

Läs mer:

The Future of Food

Review: The Future of Foods, a must see documentary

Filmen kan även ses här: The Future of Food

Bild: Freedigitalphotos.net/Praisaeng

(4305)

Stödjer du rosa bandet? Så sött, eller inte…

Varje oktober sedan 1985, syns rosa bandet, som är symbolen för den nationella Bröstcancermedvetenhetenhets månaden (NBCAM), överallt. Det visas tydligt på TV-annonser, affischer och i damtidningar. Kvinnor fäster stolta Rosa Bandet på sina blusar. Rosa Bandet har blivit synonymt med stöd, mod och omtanke.

Under Nationella Bröstcancermedvetenhets-månaden, görs mängder av fundraisingprojekt, vandringar, promenader och andra projekt som samlar över hundra miljoner dollar mot målet att erövra bröstcancer. Högprofilerade företag som Avon, Lee Denim, Revlon, Ford och Yoplait yoghurt engagerar sig genom att donera en mycket liten andel av sina vinster från utsedda varor eller tjänster. Den överlägset största organisationen i samband med NBCAM och den med den högsta profilen är Susan G. Komen Breast Cancer Foundation, som har varit enormt framgångsrikt i sponsring med hundra fundraisinglöpningar som engagagerar över 1,5 miljoner deltagare världen över.

Bröstcancer är den moderna tidens epidemi och år 2013 beräknar det uppkomma runt 230 000 fall i USA varav närmare 40 000 dör av sjukdomen. År 2011 var där i Sverige 7 600 som fick diagnosen och runt 1 500 dör årligen. För 50 år sedan drabbades 1 av 20 medan det nu är 1 kvinna av 8 och siffrorna fortsätter skjuta i höjden. Mottot för insamlingen är att “Bröstcancer inte går att förebygga, så tidig upptäckt för att hinna behandla är det bästa skyddet”.

Så låt oss alla vara med, ta på löparskorna, stolt visa upp våra rosa band och sätta igång. Eller hur? Men vänta en minut. Innan du låter dig påverkas av denna känslomässigt hysteriska inbjudan till att delta i kampen så är det något du måste veta.

Vem ligger bakom Rosa Bandet?

Primärt sponsras NBCAM av den farmaceutiska jätten AtraZeneca, tidigare Zeneca innan sammanslagningen med svenska läkemedel Astra,som ägs av Imperial Chemical Industries (ICI). ICI är en ledande internationell tillverkare av industriella kemikalier och cancerframkallande bekämpningsmedel. ICI tillverkar kemiska produkter som har direkt samband med bröstcancer.

AstraZeneca tillverkar även bekämpningsmedel, herbicider och fungicider. ICI och AstraZenecas kemiska fabriker släpper dagligen ut potentiella cancerframkallande föroreningar i miljön. Och på toppen av sina lönsamma investeringar, äger AstraZeneca också Salick Health Care, ett helägt dotterbolag till AstraZeneca, som erbjuder konsulttjänster, och hanterar driften av ett flertal omfattande anläggningar inom cancervården i hela USA.

Det är en öronbedövande tystnad av alla NBCAM program när det gäller att berätta för kvinnor om cancerframkallande ämnen i miljön. Tänk om det blev allmänt känt att AstraZenecas kemiska produkter och fabriker direkt bidrog till bröstcancerepidemin. Det skulle säkert få människor att se deras väloljade PR-kampanj med andra ögon.

Många experter förutspådde för decennier sedan att en utbredd användning av syntetiska kemikalier skulle öka antalet cancerfall. Från 1940 till 1980-talet har miljarder ton giftiga kemikalier släppts ut i miljön. Ändå har endast 3 procent av de 75 000 kemikalierna som används testats för sin säkerhet. Dessa giftiga och tidsinställda bomber finns nu i allt och överallt.

Forskare vid International Association for Breast Cancer Research:s 23: e kongress rapporterade under 2001 att klorbaserade kemikalier är kopplade till bröstcancerepidemin. Deras resultat visade att kvinnor med de högsta koncentrationerna av klorbaserade bekämpningsmedel i blodet och fettet hade fyra till 10 gånger högre risk för bröstcancer än kvinnor med lägre koncentrationer. Många fler liknade fynd har gjorts genom åren.

The American Cancer Society bildades med hjälp av Rockefellerfamiljen 1913, vilka har starka kopplingar till kemi- och läkemedelsindustrin. Kan det ha något att göra med att the American Cancer Society i sin senaste rapport inte nämner någonting om miljömässiga faktorer? I själva verket hävdas det att orsaken till bröstcancer är okänd och att bröstcancer inte kan förebyggas. Även om samhället erkänner att 70 procent av kvinnorna med diagnosen bröstcancer inte har en känd livsstils- eller genetiskt riskfaktor verkar organisationer som jobbar för att öka medvetenheten kring sjukdomen inte se kopplingen till miljögifter. De definierar förebyggande helt enkelt som tidig upptäckt och diagnos. Samuel Epstein, MD, professor i arbets- och miljömedicin vid University of Illinois School of Public Health, har kritiserat canceretablissemanget.

“Under de senaste decennierna har förekomsten av cancer eskalerat till epidemiska proportioner samtidigt som vår förmåga att behandla och bota de flesta cancerformer praktiskt taget är oförändrad. Bortsett från tobakens viktiga roll, finns det betydande bevis för att denna cancerepidemi länkas till ofrivillig och undviklig exponering för industriella cancerframkallande ämnen i luft, i vatten och och på arbetsplatser och i konsumentprodukter. Icke desto mindre är prioriteringarna som görs fixerade vid hur skadan kan kontrolleras – diagnos och behandling, samt på grundläggande molekylär forskning, med relativ likgiltighet inför förebyggande åtgärder. Oro över denna obalans förvärras ytterligare av allvarliga frågor med intressekonflikter i samband med en läkemedelsindustri som går med en vinst på många miljarder.”

Giftiga Behandlingar

Kanske kan vi förlåta AstraZenecas inblandning med cancerframkallande kemikalier, eftersom de forskat och patenterade den mest populära behandlingen mot bröstcancer, Tamoxifen (med en försäljningen på upp till $ 500 miljoner per år i hela världen). Eller, kanske inte. I maj 2000 blev Tamoxifen listad som en “känd carcinogen” av National Toxicology Program i USA och studier har visat en oroväckande ökning av förekomsten av cancer i genitalier. I djurstudier har användning visat sig gynna tumörväxt i både lever och njure. Även Tamoxifens roll i att förebygga bröstcancer kan ifrågasättas. Medan en studie visar att Tamoxifen kanske minskar förekomsten av kontralateral bröstcancer (förekommer i motsatt bröst) hos kvinnor i förklimakteriet, hittade en annan studie publicerad i Journal of National Cancer Institute (2001) att Tamoxifen inte bara misslyckats med att minska kontralateral cancer i dessa kvinnor utan faktiskt ökade förekomsten av sjukdomen.

År 1998 var Susan G. Komen Foundation den enda nationella bröstcancergrupp som godkände Tamoxifen som en förebyggande behandling för friska kvinnor som tillhörde en högriskgrupp, trots att inga avgörande bevis fanns för dess skyddande effekter. De flesta andra bröstcancergrupper motsatte sig häftigt detta beslut. Kan det faktum att Komen stiftelsen äger aktier i Astra Zeneca som tillverkar Tamoxifen ha något att göra med detta beslutet? Och är kvinnor de som drar fördel av detta eller blir de brickor i ett insnärjt företagsengagemang?

I Sverige har vi sedan 1994 två separata Rosa Bandet kampanjer. Den ena är BRO, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation och den andra är Cancerfonden. BRO lägger en del av de insamlade pengarna på vårdpersonal, sina medlemmar och rehabilitering medan Cancerfonden är mer inriktad på forskning, kliniska studier och opinionsbildning. Genom sitt stora inflytande och de resurser Cancerfonden besitter var de också drivande i frågan om att föra ut läkemedlet Herceptin till bröstcancerpatienter, detta trots brist på dokumenterad verkan. År 2001 kom SBU, Statens Beredning för medicinsk Utvärdering ut med en rapport om att det innebar en ökad risk för allvarliga hjärtproblem i samband med intag av Herceptin. Företaget, Roche som säljer läkemedlet har varit föremål för en stor skandal gällande bristande hantering av biverkningsrapporter där just cancerpreparaten Herceptin varit inblandat men även Avastin och Tamiflu mot fågelinfluensa. I juni 2012 upptäckte brittiska myndigheter att Roche missat att rapportera 80 000 fall av biverkningar, varav 15 000 dödsfall vidare till berörda läkemedelsmyndigheter.

Mammografi: risken för strålning

Eftersom det inom NBCAM hävdas att bröstcancer “inte är en sjukdom som kan förebyggas” har fokus vänts mot till tidig upptäckt. Kvinnor uppmuntras nu att få sin årliga mammografi. Tidigare rekommenderas screening endast till kvinnor över 50 års ålder. Nu riktar kampanjen sig till 40-åringar och även till kvinnor så unga som 25. Medan det råder konsensus kring att tidig upptäckt av drabbade kvinnor efter menopausen räddar liv, så har ingen sådan fördel noterats bland yngre kvinnor.

I mer än 20 år har dr John Gofman publicerat studier som beskriver riskerna med låg nivå av strålning. Genom sin forskning, har dr Gofman samlat tillräckliga bevis för att koppla medicinsk strålning som den huvudsakliga orsaken till det växande antalet dödsfall i cancer i USA under nittonhundratalet. Dr Samuel Epstein instämmer:

“Det finns tydliga bevis för att bröstet, särskilt hos kvinnor i förklimakteriet, är mycket känsligt för strålning och man uppskattar en ökad risk med upp till en procent för varje RAD (absorberad strålningsdos) enhet för röntgen exponering. Även för lågdos exponering av två RAD eller mindre, kan denna exponering öka snabbt för kvinnor som går på årlig mammografi.”

Medan fördelarna med mammografi frikostigt har prisats i årtionden, har information om strålningens nackdelar, särskilt dess koppling till bröstcancer, sällan erbjudits. I själva verket har inga försök eller undersökningar någonsin genomförts på mammografins säkerhet, särskilt när den använts långsiktigt och på kvinnor i förklimakteriet. Screeningprogrammen bygger på antagandet att “tidig upptäckt räddar liv.” Men år 2000, visade en långsiktig kanadensisk studie på många kvinnor att den årliga mammografin inte var mer effektiv i att förhindra dödsfall till följd av bröstcancer för kvinnor i 50-årsåldern än fysiska läkarundersökningar.

Mammografi är ett screening verktyg, inte diagnostiska tester, som kan leda till onödiga bröstbiopsier. Enligt Merck Manual, så är där för varje fall av bröstcancer som diagnostiseras varje år, fem till 10 kvinnor som i onödan genomgår en smärtsam bröst biopsi. Mammografi kan faktiskt öka risken för att utveckla bröstcancer och öka risken för spridning eller metastaserande i befintlig tumör. Det finns en annan screeningteknik, kallad digital infraröd termografi (DIT). Detta är en säker, icke-toxisk, icke-invasiv samt smärtfri teknik, vilken kan upptäcka avvikelser fem till tio år innan de upptäcks av mammografi eller en fysisk undersökning. Tekniken är starkt kritiserad av NBCAM organisationerna.

NBCAM är en PR-uppfinning till stora företag som sprider sina giftiga läkemedelsbehandlingar, farliga diagnostiska verktyg och miljögifter. Kvinnor sätts i positionen av att vara ovetandes allierade med just de människor som gör dem sjuka. Så allt rabalder som kommer varje oktober och som mobiliserar kvinnors delaktighet och hårt förvärvade pengar, undanröjer verkligen oerhört lite av orsakerna till denna förödande sjukdom.

Tänk utanför Rosa

Kvinnor kan göra en egen insats för att eliminera bröstcancer. Bröstcancer epidemin är inte något stort mysterium. Orsakerna till cancer är redan kända: giftig kost, giftig livsstil, giftiga känslor, giftiga miljöer, giftiga kemikalier, giftiga läkemedelsbehandlingar och giftig diagnostik. När det gäller den Nationella Bröstcancermedvetenhets månaden måste kvinnor i stället investera sin tid, energi och pengar i projekt, ideér och behandlingar som verkligen skapar förändring.

Alternativa insatser kan vara att stötta milöorganisationer som utövar påtryckningar mot kända miljö- och cancerframkallande ämnen, däribland PVC, strålning, bekämpningsmedel, dioxiner och klor. Så istället för att låta stora företag eller andra kapitalintressen definiera dagordningen, skulle Nationella Bröstcancermedvetenhetmånaden faktiskt kunna vara en kraftfullt tid i att utbilda kvinnor om de verkliga orsakerna, samt sprida kunskap om förebyggande åtgärder. Och vill du vara med till att hitta en lösning, välj sättet noggrant.

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos/marin

Delar av artikeln kommer från Dr. Sherrill Sellmans efterforskningar. Stort tack till Marianne Arnström som hjälpt till att översätta efter bästa förmåga!

Läs mer:

Rosa Bandet, en attraktiv kommersiell symbol – Canal 2nd Opinion

Seeing deception is your only protection – Dr. Sherrill Sellman

Tamoxifen may increase the risk of later tumours being more aggressive – British Medical Journal

Tamoxifen – report on carcinogens (2011)

Dr John William Goofman

Mammography no better than physical breast examination, study shows – British Medical Journal

Screening mammography and public health plicy: the need for perspective – The Lancet

Ductual Carcinoma In Situ, Complexities and Challenges –JNCI

State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012 – WHO, UNEP

(95757)

Vad är Codex Alimentarius?

Codex Alimentarius-kommissionen (CAC) har sitt säte i Rom, Italien och är en internationell organisation som har utarbetats gemensamt utav livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO och Världshälsoorganisationen (WHO) inom FN. Codex -kommittén (CCNFSDU) som är en av cirka 27 separata Codex-kommittéer är ansvariga för frågor om kosttillskott samt funktionella livsmedel med medicinska effekter. CCNFSDU sammanträder en gång per år i Berlin, Tyskland och National Health Federation som är godkänd utav kommissionen är den enda konsumentorganisation som har rätt att närvara och föra sin talan vid dessa möten.

Codex Alimentarius syfte är att vara ett forum för att underlätta den globala handeln med livsmedel och tillhandahålla säkra livsmedel för konsumenten genom att utveckla vetenskapligt baserade standarder och riktlinjer som alla medlemsländerna måste följa. Beslutsprocessen sker i åtta steg och då förslagen slutligen godkänns av ledningsgruppen i CAC innefattar avtalet även USA. Codex riktlinjer och standarder implementeras automatiskt genom Världshandelsorganisationen WTO:s allmänna avtal om handel och tull (GATT) och blir bindande för alla länder som undertecknat GATT-avtalet. Därefter får ingen som ingått handelsavtalet använda någon standard eller riktlinje som inte överenstämmer med Codex riktlinjer. Enligt vissa, betyder det inte att alla GATT-länderna alltid måste anpassa sig till Codex standarder för sitt eget inhemska bruk. NHF däremot tror att Codex riktlinjer och standarder oundvikligen kommer att ersätta de nationella lagarna som styr kosttillskott , inklusive Dietary Supplement Health And Education Act, DSHEA, som reglerar kosttillskotten i USA .

National Health Federation stödjer Codex riktlinjer och standarder som bygger på en fri marknad vilket maximerar frihet och hälsa. Med en fri marknad, är konsumenten ”kung” och kan välja att köpa och konsumera alla livsmedel och kosttillskott som han eller hon önskar. Historien har visat att de säkraste medlen inte kommer från en toppstyrd, marknadskontrollerad ekonomi där ett elitistiskt fåtal får avgöra vad som är “bäst” för alla oss andra. Snarare är de mest välbehållna och hälsosamma individerna just de som är fria att själva välja vad som är bäst för deras egen hälsa.

National Health Federation säger inte att ett fritt marknadssystem är perfekt. Inget system är perfekt. Målet att dock att minimera hälsoproblem och sjukdomar och en fri marknad inbjuder till en sådan minimering. Historien har ganska nyligen lärt oss att en centraliserad planekonomi är bland det mest ohälsosamma för medborgarna. Ju mer de fria marknadsekonomierna lockas att tillåta att hälsovårdsbeslut tas utav elitistiska planerare ju mer kommer hälsan och hälsofriheten att bli lidande. Därför stödjer National Health Federation ett decentraliserat system för hälsoval och det mest decentraliserade systemet är ett där varje enskild individ är fri att välja vad denne vill stoppa i sin egen kropp.

Angående Codex, opponerar National Health Federation sig mot de nuvarande Codex-medlemsländerna som tror att de kan förbättra konsumenternas hälsa genom att:

förneka att kosttillskott kan vara till nytta för normala, friska människor
definiera kosttillskott som endast innefattande de vitaminer och mineraler som kroppen inte kan tillverka själv
begränsa mängden av vitaminer och mineraler i kosttillskott, i synnerhet genom att hänvisa till förlegade medicinska kunskaper om näringsämnen
begränsa informationen om kosttillskottens positiva hälsoeffekter till konsumenterna
minska den nedre gränsen av vitaminer och mineraler som individen bör få i sig
skapa en “positiv-” och “negativlista” av kosttillskott.

Grundsyftet med Codex var god men den nuvarande styrningen är satt ur kurs och drivs olyckligtvis av en elitistisk mentalitet som tror sig veta vad som är bäst för konsumentens hälsa och beskydd. Detta tankesätt kommer från 1930- och 40-talet som upphöjde den centrala eliten till en slags ”Gud på vår jord”. Denna typ av förlegat tänkande har orsakat mer elände, död och sjukdom än någon möjligen kan föreställa sig. Det är därför som National Health Federation stödjer en Codexprocess som kommer att frigöra kunskapen om hälsa och hälsoprodukter i hela världen.

Ett fritt marknadssystem baserat på valfrihet och kunskap kommer att avvärja de fel som uppstår när en central planering sätter upp olika standarder, om än välmenande. Med tanke på att vår kunskap ständigt ökar har mänskligheten inte råd att stanna kvar i förlegade hälsostandarder som etablerades på 1900-talet samtidigt som ny kunskap om hälsa och hälsoprodukter upptäcks nästan dagligen. NHF önskar också att sådana upptäckter fortsätter. Det bästa sättet att säkerställa en sådan utveckling och förbättra hälsan är att hålla planerare och byråkrater ifrån att gå klappjakt på hälsokost med restriktioner och ett tänkande som hör hemma på medeltiden.

Artikel skriven av Scott Tips och översatt och sammanställd av NHF Swedens Team

Läs mer:

Codex Alimentarius och den globala handeln med vår mat

Codex Alimentarius, an Industry-Dominated Organization

Codex Alimentarius

(4310)

Bayer stämmer EU-kommissionen som har förbjudit deras pesticider

Bayer har stämt EU-kommissionen för dess beslut om förbud mot deras pesticider som dödar miljoner bin runt om i världen, ett beslut som kom till stånd genom en massiv påtryckning från allmänheten. Nu är det dags för oss att agera igen! Vi kan inte bara luta oss tillbaka och låta pesticidföretagen lyckas riva upp beslutet och därmed riskera att bina dör ut.

Bayer och Syngenta, två av världens största kemiföretag, anser att förbudet är omotiverat och oproportionellt. Men vetenskapliga bevis finns som visar att det är deras produkter som ligger bakom den massiva bidöden och som utsätter hela vår livsmedelsförsörjning för stora risker.

I sommar har tex 37 miljoner bin funnits döda på en enda gård i Canada. Om vi inte agerar nu så kommer bina att fortsätta att dö. Vi måste visa Bayer att vi inte tolererar att de sätter vinsten före allt liv på vår planet. Utan bin ingen pollinering. Utan pollinering – inget att skörda. Inget att skörda – inget att äta. Inget att äta – inget liv. Bina är alltså livsviktiga för oss. Om vi inte agerar nu så kommer bidöden bara att fortsätta. Om detta storföretag lyckas att tvinga Europa till underkastelse så kan man förutspå att det innebär en katastrof för bina.

De farliga kemikalierna som Bayer tillverkar är neonicotinoid eller neonic. Neonics sugs upp av fröet och sprids runt i plantan och dödar insekter som kommer förbi och tar sig ett mål. Dessa pesticider kan lätt ersättas av andra kemikalier som inte har en sådan förödande verkan på hela den framtida livsmedelsförsörjningen. Men företag som Bayer och Syngenta tjänar en förmögenhet på att sälja neonics, så de kommer göra allt i sin makt för att skydda sina vinster. Bayer har kämpat mot förbudet med metoder likt dem som tobaksindustrin använde. De har också spenderat miljoner i lobbying och fejkad vetenskap för att hindra beslutsfattare att agera.

Signera petitionen för att få Bayer och Syngenta att ta tillbaka sin stämningsansökan. Låt detta bli ett exempel som leder till en global bannlysning av bidödande pesticider!

Don’t let Bayer overturn the ban on bee-killing pesticides

Bild: Freedigitalphotos..net/SweetCrisis

(3827)

Dokumentär för att reda ut begreppen efter förvillande information i Vetenskapens värld

Filmteamet Awake, bakom dokumentären som nu produceras om Dr Andrew Wakefield anmälde Vetenskapens värld (SVT2) för ett inslag om forskarfusk sänt den 14 feb 2013 Anmälan gick till Granskningsnämnden för radio och TV (GRN). Teamet ansåg att den vaccinkritiska forskaren Dr Andrew Wakefield blivit oetiskt behandlad av Vetenskapens värld. Granskningsnämnden friade SVT.

Det hela började 1998 då Dr Andrew Wakefield och hans kollegor presenterade en studie i British Medical Journal. Studien identifierade ett möjligt samband mellan MPR-vaccin, enterokolit (inflammerad tarm) och barn med neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF). De bevisade aldrig något men uppmanade till en undersökning av saken. Forskarvärlden kunde ha tagit till sig ny information som kan förhindra att barn blir skadade av vaccin, men istället blev Wakefield ett mål för förnedring av det medicinska etablissemanget. Ingen ordentlig uppföljning har gjorts och 2005 kom en rapport från Institute of Medicine (IOM). De hade efter en genomgång av studier kommit fram till slutsatsen att det inte fanns något samband mellan MPR och autism. Resultatet var föga oväntat då man inte kan förvänta sig annat av publikationer som inte tittat på just detta problem. Hade denna panel gått igenom publikationer som alla visade på att jorden var platt skulle de såklart avvisa teorin om att jorden var rund.

Liksom Wakefield dömdes även hans kollega John Walker-Smith för bedrägeri men 14 år efter att studien i Lancet släpptes, friades han från dessa misstankar. Slutsatsen blev att anklagelserna var bristfälliga med ytliga resonemang och hade på flera punkter felaktiga slutsatser. John Walker-Smith har därför återfått sin legitimation även om han sedan några år tillbaka gått i pension. Wakefield som till skillnad från sin kollega inte fått finansiering från sitt försäkringsbolag till fortsatt överklagande har lämnat in en stämningsansökan mot Brian Deer, Fiona Godlee och British Medical Journal för att falskt anklaga honom för “bedrägeri”. Domen väcker frågor om huruvida eller inte Lancet borde ha dragit tillbaka publikationen. Detta eftersom skälen för tillbakadragandet motsades av domarens beslut.

Dr Andrew Wakefield har under alla år förtalats av regeringstjänstemän, vaccintillverkare samt läkare och media världen runt har godkänt dessa ogrundade anklagelser okritiskt. Vetenskapens värld upprepar detta i sitt program där Wakefield blev utpekad som forskningsfuskare. Dessutom fick han aldrig möjligheten att bemöta diverse påståenden utan ett gammalt uttalande klipptes helt sonika in. När Wakefield tillfrågades om han blivit kontaktad av SVT för att få chansen att kommentera kritiken svarade han att så aldrig skett. I september 2013 kom svaret på anmälan från Granskningsnämnen för radio och TV. De ansåg inte att inslaget i Vetenskapens värld stridit mot kraven på opartiskhet och saklighet.

Teamet kontrollerade Granskningsnämndens regler. Där står att läsa:

”Programverksamheten ska bedrivas opartiskt, vilket innebär att en klart utpekad part som utsätts för kritik ska få möjlighet att bemöta kritiken och att kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas på ett ensidigt sätt. Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik eller allvarliga anklagelser bör han eller hon som regel få möjlighet att försvara sig i samma program. Det kan ske genom att den utpekade medverkar i programmet eller genom en kommentar från honom eller henne. Att någon vägrar att medverka hindrar inte att programmet får sändas. I sådana fall bör den utpekades uppfattning redovisas på annat sätt, om det är möjligt. Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar.”

SVT ska stå för public service och det innebär att SVT ska förhålla sig neutral i sakfrågan. Wakefield har aldrig fällts för forskningsfusk och programmet låter även den vaccinationstroende sidan av sakfrågan dominera över den vaccinationsskeptiska i inslaget. I vanlig ordning får naturligtvis den vaccinationstroende sidan sista ordet och påståendet att Wakefield fuskat får utgöra exempel på att det inte finns kopplingar mellan vaccin och hjärnskador. I själva verket så är det enda Wakefield gjort varit att påtala att det finns ett misstänkt samband mellan vissa vaccinationer, inflammatorisk tarm och allvarliga hjärnskador hos barn och att detta behöver utredas mer grundligt.

Granskningsnämndens beslut kommer att överklagas till Förvaltningsrätten och hela förloppet kommer presenteras i dokumentären.

Stöd produktionen av denna viktiga dokumentär!

Läs mer om fallet Wakefield:

SVT anmäls till Granskningsnämnden om partiskt inslag om dr Andrew Wakefield

Föräldrarna till barnen i Wakefields Lancet 12-studie rasar mot Brian deer

Wakefield Paper – Essay by Billy Long

(3615)

Scott Tips: Visste du att det finns bot för cancer?

Hur många gånger har vi hört på tv-reklam som gör gällande att läkemedelsföretagen arbetar mycket hårt för att hitta ett botemedel mot cancer? Gör du djupare efterforskningar i ämnet kommer du finna att många framgångsrika cancerbehandlingar redan har utvecklats. Det är bara det att de inte får publicitet eftersom de har blivit stämplade som “alternativa”.

För att uttrycka det kort: cancerbehandlingar som har förvisats till den alternativa världen har i allmänhet innefattat naturliga former av behandling som inte kunnat patenteras eller på annat sätt kontrolleras av den stora cancerindustrin som omsätter miljarder dollar per år. Denna enorma industri drivs av mäktiga läkemedelsföretag och ännu större företagskarteller. Dess vinster hotas av alla naturliga eller individuellt ägda behandlingar som inte kan patenteras eller kontrolleras av storföretagen i vinstsyfte.

Kan cancer vara en svampväxt?

Efter att ha mikroskoperat blod och andra kroppsvätskor från sjuka patienter i många år, har Erik Enby kommit fram till att alla kroniska sjukdomar föregås av infektioner. Och efter att ha hittat svampliknande växt i cancersjuka patienter har han börjat utforska teorin att cancer i själva verket är svamp. Skulle denna teori stämma, skulle det innebära en revolutionerade syn på den behandling som cancerpatienter får idag. Och ny kunskap, kan vara hotfull mot ett stort etablissemang.

“Ny kunskap stör mer än folk egentligen har en aning om” -Erik Enby

Enby förlorade sin läkarlegitimation 2007, efter att ha försökt bota cancer med alternativa behandlingsmetoder.

Läs också boken “Överlista din cancer”. Denna bok på svenska tar på ett lättfattligt och översiktligt sätt upp 21 alternativa cancerbehandlingar som inte använder sig av läkemedel eller metoder som är toxiska (giftiga) för kroppen samt även viktiga generella frågor om vad man bör tänka på vid val av behandling.

Som många säkert känner till är frågan om cancerbehandlingar som inte är liktydiga med kirurgi, kemoterapi och strålbehandling, vilka förespråkas av den konventionella medicinen, ett kontroversiellt ämne.

Bild: Freedigitalphotos/Praisaeng

(5445)

Politiker svek folket i kemikaliefrågan

År 2005 kunde ha varit ett banbrytande år vad gäller lagstiftningen kring kemikalier. Men i stället lät sig beslutsfattande politiker vilseledas av kemiindustrins lobbyister. Lagförslaget REACH som från början ville lägga ansvaret på att kemiindustrin skulle stå för bevisbördan att deras kemikalier var ofarliga fick via politikerna igenom en kompromiss, vilket resulterade i att det i slutändan är upp till konsumenten att själv bedöma risken med att använda en viss kemikalie.

Kemikalielagstiftningen REACH står för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Detta innefattar att alla kemiska ämnen som produceras eller importeras i mer än ett ton per företag och år måste registreras. EU började riskbedöma nya ämnen först 1981. Sedan dess har cirka 3 000 nya ämnen tillkommit. För ämnen vars tillverkning inleddes före 1981 behövdes ingen bedömning och dessa utgör i dag 90 procent av alla ämnen som används. Totalt handlar det om mer än 100 000 olika ämnen på EU-marknaden. För 99 % av dessa saknar industrin och samhället tillräckliga kunskaper om riskerna och effekterna på miljö och hälsa (1).

I lagförslagets kompromiss flyttades fokus över från faran med en kemikalie till risken med en kemikalie. Industrin hävdar att ingen kemikalie i sig är giftig utan det handlar om exponering och mängd. Argumentet som används är att till och med vatten kan vara giftigt och dödligt i för stor mängd. I dokumentären ”Förgiftad kompromiss” får vi följa hur hela förloppet gick till. Vi får även följa Alfred som bara var 12 veckor när det visade sig att han har flera farliga kemikalier i blodet – miljögifter som han måste ha fått via sin mamma. Miljöminister Lena Ek förfasas över resultatet av blodtestet. Men hur agerade hon själv när hon hade möjlighet att påverka EU:s nya kemikalielag?

Vidare får vi möta mamman som jobbade på en teflonfabrik och därefter födde ett missbildat barn. Ämnet PFOA används vid tillverkningen av teflon och är enligt tillverkaren inte kvar i den färdiga produkten men har visat sig vara en stor källa till stora utsläpp i miljön. Tack vare en forskande journalist uppdagades en hel del hälsoproblem runt fabriken vilket ledde till att byborna runt fabriken stämde kemikalieföretaget. Det uppdagades då att flera av PFOA’s negativa konsekvenser var kända av företaget utan att åtgärder vidtogs.

PFOA och PFOS är syntetiska kemikalier som producerats och använts i stora mängder på den globala marknaden sedan 50-talet och som numera hittas överallt i vår miljö. Dessa ämnen ingår i gruppen, perfluorerade ämnen och kan finnas i impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. De perfluorerade ämnena används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används i låga halter i många produkter. Särskilt påträffas PFOS i höga halter i fisk och sjöar till vilka det finns läckage från brandövningsplatser då kemikalien har ingått som en komponent i brandsläckningsskum.

“Ämnet är mycket svårnedbrytbart, misstänkt cancerframkallande och anrikas i näringskedjan” -Karin Norström på IVL Svenska Miljöinstitutet

Spridningen fortgår och det kommer att ta 60-70 år innan halterna i miljön vid förorenade områden är nere på bakgrundsnivåer. Ämnena har även i vissa fall nått dricksvattentäkter där det återfunnits i betydligt högre halter än vad som normalt brukar mätas (2).

Konsumenter kan bidra till minskad användning genom att fråga om produkter de köper kan innehålla perfluorerade ämnen och efterfråga mindre farliga alternativ.

Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos.net/xedos4

Källor:

1. EU:s nya kemikalielagstiftning Reach nu i hamn

2. Svenska miljöinstitutet

(2567)

« Previous Page