I början av 1990-talet ledde och övervakade WHO, världshälsoorganisationen, massiva vaccinationskampanjer mot stelkramp i Nicaragua, Mexico och Filippinerna, enligt en rapport från Global Vaccine Intstitute. En romersk-katolsk lekmannaorganisation, Comité Pro Vida de Mexico, blev dock misstänksam mot motiven bakom WHO-programmet och beslutade sig för att testa ett stort antal flaskor av vaccinet och fann då att det innehöll hCG humant koriongonadotropin.
Att hitta detta ämne i ett vaccin är synnerligen malplacerat eftersom hCG är ett hormon som behövs för att en kvinna ska kunna fullfölja sin graviditet och kunna behålla sitt ofödda barn. Det är också synnerligen märkligt att finna hCG som en komponent i ett vaccin som är utformat för att skydda människor mot stelkramp. Stelkramp är en sjukdom som utvecklas genom att jordbakterier kommer in i ett sår och detta är i realiteten mycket sällsynt. Hur hamnade hCG i vaccinet och varför? Och vad har hCG i vaccin för effekt i kroppen?
När hCG kombineras med en stelkrampstoxoid som bärare i ett vaccin, stimulerar det immunförsvaret till att bilda antikroppar mot just hCG, vilket gör att en kvinna blir helt oförmögen att behålla en graviditet. Med andra ord – när kvinnorna fick detta vaccin, så var detta en dold form av påtvingad abort eller ofrivillig sterilisering.
Organisationen Comité Pro Vida de Mexico bekräftade andra underliga fakta om WHO:s vaccinationsprogram. Stelkrampsvaccinet hade endast givits till kvinnor i den fertila åldern 15-45 år. Det gavs inte varken till män eller barn. Dessutom gavs det oftast i en serie om tre vaccinationer med bara månaders mellanrum, förmodligen för att säkra att kvinnan hade tillräckligt hög dos av hCG, eftersom en stelkrampsinjektion, som alla vet enligt myndigheter ska hålla i minst tio år. Ingen av kvinnorna som fick stelkrampsvaccinet som innehöll hCG fick veta att det innehöll abortmedel/steriliseringsmedel. Vaccinationskampanjen ledde till att 3 miljoner kvinnor ofrivilligt blev sterila.
Liknande rapporter om vacciner som har spetsats med hCG-hormoner kom från Filippinerna och Nicaragua.
WHO försökte skaka av sig Comité Pro Vida de Mexicos avslöjanden genom att hävda att anklagelserna kom från ”förespråkare för rätten till liv och från katolska källor”, förmodligen i ett försök att misskreditera de som avslöjade förekomsten av hCG i vaccinet. När ytterligare fyra flaskor av det stelkrampsvaccin som användes på kvinnor på Filippinerna sändes till St. Luke´s Lutheran Medical Center i Manila, där alla fyra flaskor testades positiva för hCG ändrade WHO sig och hävdade istället att hCG-hormonet härrörde från själva tillverkningsprocessen.
Då undrar man om vaccinet möjligen var tillverkat på någon bakgata i tredje världen, men tvärtom så hade vaccinet producerats av Connaught Laboratories Ltd i Kanada, Intevex och CSL Laboratories i Australien. Connaught, en av världens största vaccintillverkare, var en del av den franska läkemedelsgruppen Rhône-Poulenc som i Sverige blev ökänt för produkten Rhoca-Gil, som orsakade giftskandalen vid tunnelbygget på 1990-talet i Hallandsåsen. Rhône-Poulenc gick samman med Hoechst AG 1999 och bildade Aventis. 2004 gick Aventis i sin tur samman med Sanofi-Synthélabo varpå Sanofi-Aventis bildades, som år 2011 bytte namn till enbart Sanofi. Sanofi är idag världens fjärde största läkemedelsbolag beräknat på omsättning.
Organisationen Comité Pro Vida de Mexico grävde vidare och fick veta att Rockefeller Foundation i samarbete med John D. Rockefeller III:s Population Council, Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram och Ford Foundation med flera under 20 års tid hade arbetat tillsammans med WHO för att utveckla ett antifertilitetsvaccin genom att använda just hCG tillsammas med såväl stelkrampsvaccin som andra vacciner. Bland annat All India Institute of Medical Sciences men även olika universitet har också varit med i finansieringen varav Uppsala Universitet är ett utav dem, enligt F. William Engdahl som har skrivit boken ”Hotet mot livet”.
I The Lancet bekräftas i en artikel från 1988 med rubriken ”Clinical Trials of a WHO Birth Control Vaccine” (ungefärlig översättning: Kliniska prövningar av ett WHO-vaccin för födelsekontroll) att man använde hCG i vaccin som antifertilitetsmedel. ”Ett vaccin för födelsekontroll som innehåller en syntetisk peptidantigen som representerar aminosyresekvensen… av humant koriongonadotropin (hCG) lämnades in till en klinisk fas I-studie”.
Varför använde man en ”bärare” i form av stelkrampstoxoid? Enligt G.P. Talwar som var en av de inblandade forskarna så måste kroppen luras att attackera sitt kroppsegna hCG. Eftersom kroppen normalt inte attackerar sitt eget naturligt förekommande hCG så måste kroppen luras att tro att hCG är en invandrande fiende för att man genom att utnyttja antikroppsbildning mot hCG ska kunna utveckla ett framgångsrikt antifertilitetsvaccin. Detta gör man genom att binda hCG till en toxoid.
En toxoid är ett gift (toxin) som har behandlats så att det inte längre har någon giftverkan, samtidigt som den har bibehållit sin förmåga att ge upphov till antikroppar som hämmar toxinets verkan. Vanligen rör det sig om bakterietoxiner, som till exempel difteri- och stelkrampstoxin, vilka genom omvandling till toxoider anses vara lämpliga att använda vid vaccination.
År 1993 hade WHO spenderat totalt 365 miljoner dollar av sina knappa forskningsmedel på vad man förskönande döpte till ”reproduktiv hälsa”, vilket inkluderade forskning om införlivande av hCG i vaccin.
”Under de senaste 18 åren, har WHO: s arbetsgrupp Vaccines for Fertility stött grundforskning och klinisk forskning om utveckling av antifertilitetsvaccin riktade mot könscellerna eller preimplantatoriska embryon. Dessa studier har involverat användningen av avancerade tekniker inom peptidkemi, hybridomteknologi och molekylär genetik samt utvärdering av ett antal nya metoder i allmän vaccinologi. Som ett resultat av detta internationella, samarbetsprojekt, genomgår nu en prototyp anti-hCG vaccin kliniska tester, vilket ökar utsikterna för att en helt ny familjeplaneringsmetod kan vara tillgänglig före utgången av innevarande årtionde”.
Detta skrevs av P.D Griffin 1991. Ovanstående innebär att man har arbetat på detta sedan 1970-talet.
Faktum är att alltsedan 1972 har Rockefeller Foundation i tysthet finansierat WHO-program om ”reproduktiv hälsa”, vilket innebär att sedan dess har Rockefeller Foundation och Världshälsoorganisationen forskat på hur man bäst ska kunna använda vaccin och injektioner för att styra världens befolkningstillväxt. Om dessa metoder erbjuds till män och kvinnor, så att de kan göra ett medvetet val om deras reproduktiva samliv, så är det väl i sin ordning. Men om abort- och sterilitetsmedel göms i stelkrampsvaccin som sedan sprutas in i intet ont anande kvinnor, som hos de syd- och centralamerika kvinnorna, så har vi inte att göra med något alternativ för familjeplanering utan med en ren och skär utrotning.
I Nigeria genomförde UNICEF den 11 mars 2004 en kampanj för att vaccinera Nigerias ungdom mot polio, vilket Dr Haruna Kaita misstänker kan ha gjorts i syfte att sterilisera nationen. Dr Haruna Kaita, läkemedelsforskare och dekanus vid fakulteten Pharmaceutical Sciences av Ahmadu Bello University i Zaria, tog nämligen prover av vaccinet för analys till ett labb i Indien. ”Jag och några andra professionella kollegor som är indier och som var i labbet kunde inte tro våra ögon”, sade dr Kaita. ”Några av de ämnen som vi upptäckte i vaccinerna var nämligen skadliga och giftiga och vissa har även en skadlig effekt på det mänskliga fortplantningssystemet”, sade dr Kaita i en intervju med Kaduna Weekly Trust.
Då kan man inte låta bli att undra – har Rockefeller Foundation och WHO & Co befogenhet att bestämma vilken grupp människor som ska få reproducera sig och vilka som ska tvingas vara sterila? Vem ger dem i så fall denna rättighet? Detta är onekligen frågor som vi måste ställa.
Kanske finns det större fog för en global rädsla för Gardasil än för det tillstånd som det är tänkt att avhjälpa, nämligen en enkel HPV-infektion som i stort sett hälften av alla sexuellt aktiva människor blir smittade av men som läker ut, utan att man ens vet om att man har blivit smittad. Den andra hälften blir inte ens smittade. Gardasil ges i en serie om tre sprutor – precis som man gav till de kvinnor som fick stelkrampsvaccin spetsat med hCG, vilket förmodligen gjordes för att försäkra sig om att erhålla en tillräckligt hög nivå av antikroppar mot hCG. Gardasil ges dessutom till unga kvinnor, gärna innan sexdebut, vilket är ganska praktiskt om man skulle komma på idén att spetsa vaccin med hCG för att kunna reglera befolkningstillväxten. Gardasil skulle kunna göra det enkelt att nå precis rätt åldersgrupp, för Gardasil kan ges till kvinnor upp till 45 år, men framför allt i spannet 13-23 år. Det forskas även seriöst på vaccin som ska angripa spermier och äggceller. Vågar och vill vi verkligen ha dessa Frankenstein-vacciner, som angriper den egna arten och vår egen avkomma? Kommer sådana vacciner att bli obligatoriska?
Genom globala handelsavtal sprids nu Gardasil i över 120 länder. Aldrig tidigare har ett vaccin främjats så mycket. Merc har till och med donerat miljontals vaccindoser till tredje världen, till bland annat länder i Afrika. Detta är konstigt med tanke på att afrikanska kvinnor inte får fullgott skydd utav Gardasil eftersom afrikanska kvinnor inte angrips av exakt samma uppsättning av HPV-stammar som vita kvinnor. Sist men inte minst så finns det bara en enda säker bot mot livmoderhalscancer, som är den sjukdom som vaccin mot HPV-virus anses skydda mot, och det är cellprovstagning med avlägsning av eventuella cancerceller. Om det ska satsas på förebyggande vård mot livmoderhalscancer så är detta förfarande med cellprovstagning odiskutabelt det bästa – även för fattiga kvinnor i tredje världen!
Merc är mycket nöjda med att till och med UNICEF har köpt in Gardasil. Man kan ju undra varför UNICEF inte istället till fullo koncentrerar sig på att ge mat, näring och vatten till världens döende barn. Det dör 4 barn i minuten och de dör sannerligen inte pga att de inte får Gardasil, eller andra vaccin, utan de dör av en enda orsak. De får inte det som uppehåller livet; nämligen mat och vatten.
NHF Sweden
Källor/läs mer: ”Seeds of Destruction” av William Engdahl
http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(88)92117-4/abstract#back-ART1-AFF2
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1874951
http://www.freepatentsonline.com/4780312.pdf
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-3083.1992.tb01634.x/abstract
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-3083.1992.tb01633.x/abstract
http://www.lifesitenews.com/news/archive//ldn/2004/mar/04031101
Foto: Freedigitalphotos/ “Sleeping Baby” av tungphoto
(14247)
