I kampen för hälsofrihet finner vi ofta människor som har jagats av både massmedia, myndigheter och rättsväsende. Vi finner att myndigheter arbetar godtyckligt och att myndighetsutövarna ofta utgår ifrån en på förhand färdig attityd till den som de utreder. Vi har funnit att myndighetsutövarna på IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg samt på Socialstyrelsen inte har kännedom om gällande lagstiftning. Vi har dessutom funnit flera fall där domstolarna bryter mot de vägledande domar som de i vissa fall själva tidigare har fastställt. På det hela taget är det mycket illa ställt med rättssäkerheten i Sverige. Här har jag sammanställt de lagar som alla borde känna till, både domstolar, myndigheter, företagare och privatpersoner.  

 

 

Frihet att få yttra sig samt sprida och ta emot information, kunskap, tankar och åsikter med mera, är inte förbehållet tidningar, radio och TV utan är i ett demokratiskt samhälle numera en självklar rättighet för var och en. Fri- och rättigheter medför dock både ansvar och skyldigheter.

Privatpersoner har rätt att säga och skriva i stort sett vad som helst, så länge det inte äventyrar: statens och rikets säkerhet eller den allmänna säkerheten, den territoriella integriteten, landets ekonomiska välstånd och folkförsörjningen, förebyggande av allmän ordning och säkerhet, hälsa eller moral, enskildas anseende, goda namn, rykte eller rättigheter, andra personers fri- och rättigheter, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrande av brott samt domstolars auktoritet och opartiskhet.

Det finns alltså en del inskränkningar i till exempel yttrandefriheten men inskränkningarna är logiska och de är till för att förhindra brott, för att skydda demokratiska länder mot samhällsomstörtande verksamhet och för att skydda enskilda individers rykte och rättigheter.

Det är brottsligt att genom yttrande verka för att andra individers rättigheter inskränks. Så, det gäller alltså att tänka sig för innan man yttrar något som kan vara brottsligt, till exempel att förtala någon. Ordspråket ˮatt tala är silver men tiga är guldˮ, gäller alltså i många sammanhang.

Det är även förbjudet att diskriminera individers mänskliga fri- och rättigheter. Staten får inte göra någon som helst åtskillnad på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Enligt FN:s allmänna deklaration och konventioner är det även förbjudet för privatpersoner och företag att diskriminera enskilda individer eller grupper av människor.

Med förmögenhet avses ägande. Att äga något kan inte inskränka den personliga yttrandefriheten. Att äga ett företag innebär inte att man som privatperson kan begränsas i sin privata yttrandefrihet. Privat är man alltid när man inte företräder ett företag och man väljer alltså själv när man vill vara privat. Privat kan man alltså vara trots att man befinner sig i sitt företags lokaler. Det som är avgörande är om man uttryckligen utger sig för att agera för företagets räkning eller inte. Detta gäller inte bara företagsägare utan även anställda. Förbudet mot diskriminering på grund av ställning i övrigt, innebär att alla former av diskriminering av individens mänskliga fri- och rättigheterna är förbjudna. En företagsägare får inte diskrimineras för att denne är företagsägare och en anställd får inte diskrimineras för att vederbörande är anställd vid ett visst företag. Som privatpersoner har de samma rätt som alla andra att yttra sig över vad det än må vara.

De yttranden som man gör i egenskap av privatperson får alltså inte utgöra brott. För övrigt är yttrandefriheten helt fri och åtnjuter ett skydd i såväl internationell lag som i svensk lag och den har numera till och med ett grundlagsskydd. Friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas dock av de lagar som omfattar till exempel marknadsföring. Företag får emellertid hänvisa till befintlig forskning och publicerade studier. Ett sådant mål har redan avhandlats i Europadomstolen för mänskliga rättigheter och i målet fick en tysk ögonläkare rätt mot den tyska staten som hade anklagat läkaren för dennes ögonkliniks annonsering. Enligt tysk lag är det nämligen inte tillåtet för privatkliniker att i annonsering hänvisa till vetenskapliga studier – en lag som alltså strider mot yttrandefriheten, vilken alltså även till viss del omfattar företag enligt domstolsprejudikatet.

Människosynen är central för de mänskliga fri- och rättigheterna. I Sverige influerades lagarna redan på 1200-talet av en ny, utvecklad människosyn och ungefär vid samma tid (på 1300-talet) förbjöds slaveri och livegenskap, långt innan det förbjöds i andra europeiska länder. Till grund för den nya människosynen låg främst kristendomen, enligt vilken varje individ, oavsett börd och ställning, hade en själ. Kristendomen förde med sig nya moraliska värderingar som kom att ligga till grund för den samhällsetik som successivt utvecklades.

I dag innebär lagar och konventioner att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Till korrespondens hör all privat kommunikation. Privat korrespondens får inte alls användas eller utnyttjas av myndigheter och detta medför till exempel att avlyssning är förbjudet. Att spela in samtal som man själv deltar i är dock tillåtet, även om man inte informerar de andra som deltar. Det är även fritt att fotografera om man själv håller i kameran och inte gömmer sig för att i smyg fotografera någon på en plats som inte är allmän. På allmän plats är dock all fotografering tillåten och man måste inte be om lov för att få fotografera där, oavsett vem man fotograferar.

Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna instiftades år 1948 och införlivades i svensk lag år 1995. Dessa fri- och rättigheter är sedan år 2010 även skyddade genom regeringsformen som är den svenska grundlag som skyddar den privata yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten och demonstrationsfriheten.

Grundlag går före lag. Lagar och föreskrifter som strider mot en grundlag får inte tillämpas. Lagar och föreskrifter får inte heller strida mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

En del av de mest betydelsefulla lagar och konventioner som styr mänskliga fri- och rättigheter, är återgivna nedan. Alla borde lära sig dem utantill eftersom de utgör grunden för att vi alla åtnjuter ett skydd genom dem och att de inte på något sätt får inskränkas.

Utdrag ur regeringsformen

Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Grundlag går före lag.

Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor; informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden; mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk, och föreningsfrihet; frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften.

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas.

Utdrag ur den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt lag 1994:1219.

Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag.

Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag.

Åtnjutandet av de fri– och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

/Michael Zazzio, NHF Sweden

(2709)