KAM-utredningen som är i sitt slutskede är belagd med sekretess, tystnadsplikt men Jonas Ludvigsson bryter tystnaden och använder sin meddelarfrihet till Läkartidningen. Ludvigsson säger att han har föreslagit en 15-årsgräns för alternativ vård och behandling. Nu får Ludvigsson befogad kritik av Leif Widebert, Osteopat DO, med internationell erfarenhet av osteopatisk pediatrik.

 

Replik på Jonas Ludvigssons artikel i Läkartidningen.se 2019-02-04
”Höj gränsen för alternativmedicin till 15 år”

Vi vill alla våra barns bästa! Tyvärr ibland på olika sätt – en del bra, en del dåliga. Såklart gäller detta även barnläkaren Jonas Ludvigsson, Läkarförbundets och Läkaresällskapets representant under Kjell Asplunds utredning som bland annat skall se över KAM, komplementär- och alternativmedicin. Ludvigsson drar tyvärr fel slutsatser så att de istället kan drabba våra barn!

Utredningen avser främst att få svar på frågan hur man kan få ”ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården”. De första raderna i sammanfattningen av uppdraget är ”patientens rätt att själv välja vilken vård och behandling man vill ha för sina besvär måste i största möjliga utsträckning respekteras. Denna rätt måste dock vägas mot intresset av att upprätthålla hög patientsäkerhet.” Jag är helt enig i denna uppfattning.

Jonas Ludvigssons åsikt och förslag till en höjning av åldersgränsen är dessvärre ogrundad, saknar vetenskapligt underlag och rimmar inte med utredningens uppdrag. Ett ökat patientinflytande och rätt att själv välja vård innebär per definition att någon annan inte skall bestämma vilken vård jag själv eller mitt barn skall ha. Detta oavsett ålder på barnet.

En hög patientsäkerhet är något vi alla eftersträvar, speciellt när det gäller våra barn. Inom KAM finns oerhört få anmälningar och rapporter om skador. Detta gäller inte bara Sverige utan också internationellt där KAM-behandlingar av barn i alla åldrar är vanligt, lagligt och ofta utifrån konventionell sjukvårds rekommendationer.

Motiveringen att åldersgränsen skall höjas till 15 år är ännu mer grundlös än den nuvarande gränsen på 8 år, där motiveringen är att skolhälsovården ska ha en kontrollfunktion så att inte barnen far illa. Detta fungerar givetvis inte. De få besök som görs på BVC och senare inom skolhälsovården har alldeles för låg frekvens för att kunna fånga upp något av större betydelse. Där är jag helt enig med Jonas Ludvigsson. Den som har bäst förståelse för barnets hälsa och kan se om något förändras negativt både innan och efter 8 års ålder är barnets föräldrar och övriga vuxna i barnets omgivning – självklart i kommunikation med vårdpersonal om det uppstår funderingar.

Om KAM skulle innebära någon fara för våra barn kan mycket lätt kontrolleras genom att undersöka och presentera frekvensen av felbehandlingar i relation till antalet KAM-behandlingar. Har det rasat in anmälningar om behandlingsskador på barn mellan 8 och 15 år? Tveksamt! Jämför också då med antalet anmälningar som finns inom den vanliga sjukvården när det gäller barn. Om det går att visa att det finns felbehandlingar inom KAM i närheten av de som finns inom vår vanliga konventionell sjukvård kan det finnas fog för resonemanget om åldersgränser, annars finns ingen anledning till begränsningar. Om det finns något patientskydd som behöver stärkas gäller detta den konventionella vården, inte KAM. Inom patientcentrerad vård och informerat samtycke finns mycket kvar att jobba på!

 

 

Hur tänker Jonas Ludvigsson att patientinflytandet inom KAM kan ökas genom att sätta en åldersgräns på 15 år som ytterligare begränsar vår rätt till valfri vård?! Redan 2009 fick Sverige kritik efter en skrivelse från föreningen Hela Barn till UNCRC som är FN:s organ för att se till att konventionsstaterna följer innehållet i barnkonventionen. Sverige var bland de första att ratificera barnkonventionen men bryr sig ändå inte om att följa rekommendationerna som kommer från kontrollorganet. CRC/C/SWE/CO/4, 12 June 2009 ”43. The Committee recommends that the State party consider reviewing and amending existing legislation to ensure that all children, without distinction of age, have access to CAM examination, treatment and care and can enjoy their right to the highest attainable standard of health.”

I skrivelsen till UNCRC konstateras att Sverige redan med den nuvarande lagtexten bryter mot fem av artiklarna i barnkonventionen i och med begränsningen av ålder. Sverige håller nu dessutom på att implementera barnkonventionen i lagen, vilket gör det ännu mer motsägelsefullt att ha en åldersgräns för KAM-behandling som bryter mot barnkonventionen och därmed vår egen lag.

Jonas Ludvigssons förslag till lagändring går tvärt emot alla föräldrars självklara rätt att välja vad som är bäst för sitt barn. Det gäller alla områden, skolval, kläder, försäkringar, flytväst… Samma rättighet har även Jonas Ludvigsson som förälder och det gäller inte minst rätten att välja vårdform för sitt barn. Allt annat är en inskränkning av våra mänskliga rättigheter och skall inte förekomma i ett demokratiskt land som Sverige.

Istället för att ta bort våra möjligheter till bättre hälsa behöver vi istället utöka dem.Det finns många seriösa KAM-terapeuter som har mycket att tillföra inom både förebyggande hälsovård likaväl som i läkande vård. Ibland som alternativ, ibland som komplement till den konventionella vården. Att använda sig av någon form av KAM-behandling är mycket vanligt trots att man bekostar det med privata medel. Om det inte hade funnits något god effekt hade den marknaden självsanerats och försvunnit. Istället ökar den nu bara mer och mer. Ett integrativt arbetssätt har större möjligheter att hjälpa och är också rekommenderat från WHO.

Man bör upprätta ett register för seriösa KAM-terapeuter, med en basmedicinsk kunskap minst motsvarande fysioterapeuter som ju idag har möjlighet att under sin legitimation behandla barn från 0 år. Gärna upp till en sjuksköterskas nivå. Det skulle höja kompetensnivån och därmed ge förbättrad patientsäkerhet.
Det finns också möjligheten till momsbefrielse som ger en bättre ekonomisk möjlighet att själv ta ansvar för sin egen och sina barns hälsa, vilket kommer att avlasta den numera mycket belastade sjukvården, ge en bättre hälsa och därmed en samhällsekonomisk vinst.

Sammanfattningsvis så kan följande konstateras:

– Vi får ett ökat patientinflytande genom att fritt kunna välja vårdform för våra barn oavsett ålder.
– Det finns ingen evidens som kan visa att KAM skulle vara en fara för patientsäkerheten.

Resultatet blir istället att det enda rimliga är att följa barnkonventionen, ta bort även den nuvarande åldersgränsen och förstärka kompetensen inom KAM.

 

Leif Widebert
Osteopat DO, med internationell erfarenhet av osteopatisk pediatrik
Driver KAM-mottagning med team av terapeuter sedan 1990
Förespråkare för valfri vård och ett nytt bättre synsätt på hälsa och vård

(5041)