I programmen i SR:s satsning ”Bota mig” tar programledaren Simon Magnusson upp alternativa behandlingar. I ett av programmen tas kolloidalt silver upp. Simon ger sken av att vara öppen och genuint nyfiken och att han verkligen vill ta reda på sanningen – men skenet bedrar. Programmet var endast till för att föra ut en nidbild, till den grad att det blev ”fake news” och föremål för ett tvistemål mellan radion och Ion Silver. Radion har de facto ljugit och sagt att produkten skulle vara förbjuden att sälja, vilket inte är det minsta sant. Detta drabbar Ion Silver såväl renommémässigt som intäktsmässigt.
Den bistra sanningen om ”Bota mig” med kolloidalt silver
Programledaren inleder programmet med att säga att han är trött på nidbilder, ändå slutar det med att han själv bidrar till just det, kanske mer än någon någonsin har gjort förut. Simon basunerar nämligen ut att kolloidalt silver skulle vara förbjudet att säljas som vattendesinfektionsmedel. Detta är dock inte sant.
I två timmar satt Anders Sultan och Michael Zazzio i den ursprungliga intervjun med Simon och förklarade och var mycket tillmötesgående och berättade öppenhjärtligt och svarade på Simons alla frågor – som Simon hade förvarnat om skulle vara ”många och dumma”. Dessa två timmar klipptes ner till 4 minuter. Det som kom att bli Simons slutord efter inspelningen var ”tack för att ni tog er tid och gott bemötande och allting”. Med facit hand, så kan nog inte Anders och Michael säga detsamma… De trodde ännu en gång på media och att media kunde avrapportera korrekt och objektivt. Så här löd nämligen inbjudan till SR:s programserie ”Bota mig”:
Hej, Vi jobbar med en programserie om alternativa behandlingar för P1 Sveriges Radio. Vår ambition är att ta oss förbi det många gånger infekterade läget som råder mellan de alternativa metoderna och konventionell sjukvård. Serien försöker ta ett tydligt konsumentperspektiv. Vi skulle gärna vilja göra en intervju med Anders Sultan eller någon annan med kunskap om kolloidalt silver för att få veta mer om hur produkten fungerar.
MVH Karin Grönberg, producent Sveriges Radio Västerbotten
Dessutom har reportern inte förstått vad Michael har pratat om. Michael och Anders pratar hela tiden om produktens effekt på mikroorganismer. Så när Michael pratar om att storleken på porerna i cellen, så är det naturligtvis bakteriecellen som avses. Detta framkommer emellertid inte i programmet, utan Simon släpper in en forskare som pratar om kroppsceller och som börjar prata om endocytos och i ordalag att det som Michael har sagt inte stämmer. Michael förklarar med egna ord:
Den fria passagen av silverjoner och metalliskt silver i form av sammanslagna silveratomer kan endast ske om partiklarna är mindre än 17 nanometer. Det metalliska innehållet i Ionosil kolloidalt silver består av omkring 70 % silverjoner och 30 % silvermetall. Det metalliska silvret ligger på i medeltal 3-5 nanometer, vilket innebär att det handlar om extremt små silverpartiklar för att vara i ett elektrokolloidalt silver. Denna lilla partikelstorlek säkerställer att de metalliska partiklarna kan passera fritt både in och ut genom de membran som omger till exempel bakterier, vilka saknar cellkärna. Den fria passagen sker dessutom mycket snabbare än andra, aktiva typer av passage och den fria passagen kan endast ske om partiklarna är tillräckligt små.
Tänk om Simon hade tagit kontakt med företaget innan programmet sändes. Det är högst anmärkningsvärt att man inte låter företaget kommentera en så pass omvälvande brasklapp innan man sänder det kraftigt vinklade klipp-och-klistra-programmet. Varför frågade Simon inte företaget om en kommentar innan han basunerade ut att produkten skulle vara olaglig? Enligt god publicistisk sed så ska företaget komma till tals redan i samma program. Det kan klart konstateras att programmet bröt mot SR:s sändningsregler som lyder:
Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar. Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik eller allvarliga anklagelser bör han eller hon som regel få möjlighet att försvara sig i samma program
Efter det att programmet hade sänts så bad NHF Sweden Anders Sultan om en kommentar:
Reportern på P1 far med osanning. Ionosil är en produkt som tillverkas genom elektrolys och är därför laglig att säljas som vattendesinfektion under EU:s biociddirektiv. Vi ringde upp forskaren som reportern hade pratat med och det visade sig att SR-reportern bara hade frågat forskarna om nanosilver – inte om elektrokolloidalt silver! Det är nämligen så att elektrokolloidalt silver inte är en nanoprodukt utan det är en jonisk produkt. Detta står det att läsa om på Kemikalieinspektionens hemsida:. https://www.kemi.se/fraga-kemikalieinspektionen/ar-det-tillatet-att-salja-produkter-med-kolloidalt-silver/
Reportern sätter företaget i ”rävsaxen”
I intervjun med företagarna så har Simon ingående fått veta om den olagliga hetsjakt som har bedrivits på Anders Sultan där han till och med har belagts med munkavle – även vad det gäller sin privata yttrandefrihet, samt att det skulle kosta 800 000 kr i vite att överträda det.
När SR känner till bakgrunden och i ett sådant läge ändå medvetet i sändning försöka avkräva Anders och Michael på svar om något som SR vet att företaget inte kan ge utan att det skulle kunna kosta dem 800 000 kr i vite och sen i sändning få det att låta som att företaget inte vill prata eller inte har belägg, när det i själva verket inte får – är osmakligt och är oseriös rapportering. Om nu företaget hade valt att prata om hälsofördelar med kolloidalt silver och visat referenser, då hade SR säkert också varit först med att rapportera att företaget bryter mot vitet! Snacka om att vara i rävsaxen! Var det nidbilder som den här reportern ville medverka till att få bort? I så fall har han misslyckats totalt i sitt uppsåt.
SR gräver inte tillräckligt djupt för att få det rätt
Ionosil är den produkt som Ion Silver säljer som vattendesinfektionsmedel sedan 2010, och som Simon i programmet hävdar är förbjuden att sälja. Sanningen är att Ionosil har granskats av Kemikalieinspektionen både år 2016 och i februari år 2019 och är en registrerad vattendesinfektionsprodukt. Ionosil är ingen nanoprodukt utan den är en silverjonbaserad produkt som produceras genom elektrolys av silver i avjoniserat vatten. Det rör sig således om en jonisk produkt. Det finns en praxis om vad som gäller för gränsdragning mellan jonisk- eller nanoprodukt och vad det gäller Ionosil så har det mätts upp utav ett oberoende laboratorium. Företaget har försökt att nå Simon som inte längre vill kommunicera. Simon var ju den som ville att företaget skulle prata om sin produkt, men nu när det kommer till kritan så är det visst inte så intressant längre. Simon fick i alla fall till slut lägga in en rättelse i programmet och han säger:
Vi ska göra en rättelse. I första utsändningen av avsnittet så sa vi att Ion silver säljer en produkt som inte får säljas. Det var fel. Det har inte fastställts att så var fallet.
VoF-inspirerad reporter
Det är dock inte konstigt att programmen blir som de blir, med medarbetare som inte gräver tillräckligt djupt för att det ska bli korrekt, och inte förmår att hålla sig sakliga och opartiska. Det är kanske inte så konstigt för även denna reporter är tydligt VoF-inspirerad och erkänner att han är med i VoF-gruppen på Facebook, men han understryker att han inte är med i föreningen. Detta var i och för sig för väl, för det är många som har förföljts av denna mobbingorganisation till den grad att de har velat ta livet av sig, bland annat Fettdoktorn Annika Dahlqvist som fick VoF:s nidpris. Annika har dock fått upprättelse och nidbilden har mer eller mindre försvunnit. Vi får hoppas att det blir så även i det kolloidala silvrets fall. Man brukar ju säga att sanningen segrar till slut.
Sara Boo, sekreterare NHF Sweden
PS. Sveriges Radio är numera helt skattefinansierat. Skattebetalarnas medel ska inte gå till oseriös journalistik utan radion skall självfallet hålla sig till saklighet och opartiskhet, men i stället sprider Sveriges Radio ”fake news” och det är dina skattepengar som används för det ändamålet.
(2342)