Debattartiklar som är starkt för vaccinering, där man går till attack på föräldrar som tackar nej till vaccinering – en frivillig medicinsk åtgärd till sina friska barn – duggar tätt nu. Argumenten för att vaccinera verkar dock vara mer baserade på upprörda känslor än på adekvat kunskap i ämnet. I Metro publicerades en artikel med rubriken “Vaccinerar du inte ditt barn kan min son dö“. Här är en replik av Marina Ahlm. Vi vet att det är långt för att vara en replik, men detta är så viktig information att vi har valt att publicera den i sin helhet.
Skribenten i Metro skriver att ”Föräldrar vill inte vaccinera sina barn längre, dessutom utan vidare vettiga belägg för det”. Argumenten som sedan anges vara ”vettiga” för att vi ska vaccinera är att man kan drabbas av neurologiska besvär efter kikhosta, många dog i början av 1900-talet, barn förlamas och kvävs till döds av polio och att immunsvaga barn som inte kan få vissa vaccin kan dö. Dessutom är det, enligt skribenten, ett självklart val att välja autism framför en barnsjukdom men å andra sidan behöver man inte välja då det tydligen inte finns någon giltig rapport som visar ett samband med autism och vaccinering… Låt oss då ta en titt på dessa ”vettiga” argument som ska göra oss så vaccinsugna.
Vi får ofta höra att det är tack vare alla vaccin som inte så många människor längre dör av alla möjliga infektionssjukdomar och att det är den mest fantastiska hälsoåtgärden i mänsklighetens historia. Vad gäller dödligheten i sjukdomarna är det relativt enkelt att visa att detta påstående inte stämmer då det i många länder varit god uppföljning av dödsorsaker. Vaccinförespråkarna ändrar då ofta sitt påstående om vaccinets förträfflighet till att innefatta att det är många människor som slipper bli sjuka och lida av fruktansvärda komplikationer efter dessa.
Scharlakansfeber är ett bra exempel på en sjukdom som minskat dramatiskt för insjuknade och försvunnit för dödsfall – utan att någon vaccination har funnits. Scharlakansfeber dödade dessutom långt fler än kikhosta. Orsakerna till att infektionssjukdomar minskat är främst på grund av ett allmänt stärkt immunsystem genom förbättrade levnadsvillkor och utveckling av effektiva mediciner. Pesten är ett annat exempel. Digerdöden var en pandemi, den värsta som världen upplevt. Trots så hög dödlighet och frånvaro av vaccin så lyser sjukdomen med sin frånvaro…
Vaccinering innebär att man tillför ett smittämne, som virus eller bakterier, för att trigga kroppen att snabbt känna igen inkräktaren och väcka immunförsvaret vid ett angrepp från smittämnet. När kroppen kommer i kontakt med smittämnen bildas det antikroppar som har ett minne för att känna igen just det specifika smittämnet. Vaccinering bygger alltså på teorin att det endast krävs bildandet av antikroppar för att uppnå immunitet mot diverse sjukdomar. Det är också så vaccinets effektivitet bevisas, om antikroppssvaret blir högt efter ett vaccin antas personen vara skyddad mot just det smittämnet.
Men antikroppar kan vara närvarande i människor som insjuknar och vara frånvarande i de som inte insjuknar trots kontakt med smittämnet. I en studie från 1950 fann man att människor med kliniska symtom samt provtagning för difteri, insjuknade trots adekvat vaccinering. Samtidigt var där människor i de sjukas närvaro utan vaccinering som inte insjuknade. År 1992 rapporterades det i Neurology att tre personer insjuknat i en allvarlig form av stelkramp trots höga nivåer av antikroppar. En av personerna avled dessutom. I en studie från 2005 blev slutsatsen att ”väldigt lite kunskap finns kring sambandet mellan antalet antikroppar och dess skyddseffekt”. År 1995 kom en studie som visade att det inte fanns något bevis för att ett högt antal antikroppar mot Rotavirus skyddade mot infektionen. I tidskriften Vaccine skriver man 2001 att antikropparnas roll i förebyggandet av sjukdom är oklart. Många tror att antikroppar är ett bevis för immunitet men ett högt antal är nödvändigtvis INTE är detsamma som skydd mot sjukdom.
Utbrott av kikhosta fortsätter i perioder trots hög vaccinationstäckning. Alla som drabbats av långvarig krampartad och skrällande hosta bör undersöka om det är kikhosta. Infektionen är allvarligast för barn under 3-6 månader då dessa har små luftrör där upphostningen inte fungerar tillfredsställande. Det är viktigt att skydda de minsta och hålla sig på avstånd vid misstanke om smitta. Varken vaccin eller genomgången sjukdom ger livslång immunitet och är således en sjukdom man kan få flera gånger. Dock anses den naturliga infektionen leda till ett mer långvarigt och kraftfullt skydd. Överlag är kikhosta ingen allvarlig sjukdom men den kan vara väldigt långdragen. Så summa sumarum, vill man som medmänniska hjälpa immunsvaga barn så är det bästa att lära sig hur kikhosta yttrar sig och inte ta för givet att man är skyddad av ett vaccin. Om ditt barn ändå skulle drabbas så rekommenderar jag att läsa ”Behandling med C-vitamin vid kikhosta (Pertussis) av dr Suzanne Humphries”. Hennes yngsta patient var två veckor och tillfrisknade fint utan några komplikationer. Där kan du också läsa mer om en studie som pekar på att naturlig immunitet mot kikhosta varar minst 30 år, medan immuniteten från vaccin VARAR I TRE ÅR…
Angående polio så vet man att injektioner, inklusive vaccination, är en av orsakerna bakom många av de förlamningar som tidigare räknats som polio. En studie publicerad i New England Journal of Medicine visade att barn som fick en injektion inom en månad efter att ha fått poliovaccin, löpte åtta gånger större risk att få polio än barn som inte fick några injektioner. I Indian Journal of Medical Ethics skriver HV Wyatt 1996 att man beräknar att injektioner mot feber under 1980-talet lett till att fler än 600 000 barn drabbats av förlamningar i onödan, och förvärrat förlamningen på ytterligare en miljon. Flera studier pekar på att injektioner måste undvikas i länder med inhemsk polio.
Det säger sig även själv att om kriterierna ändrats så pass mycket som de har gjorts angående polio, så försvinner sjukdomen i princip av sig själv med eller utan vaccin. Den nya definitionen kräver kvarstående paralytiska symtom i minst 60 dagar samt även laboratoriebekräftelse av viruset i feces. Detta till skillnad från dåtidens 24 timmar då de flesta fall av AFP (onormalt tillstånd som kännetecknas av försvagning eller förlust av muskeltonus) skulle blivit diagnosticerat som polio. Fram till vaccinets införande använde de flesta länder det gamla sättet att diagnosticera polio på. Därefter ändrade WHO kriterierna och allt fler länder följde efter. I Indien ändrades kriterierna för polio 1997. Till exempel fanns år 1990 10 408 rapporterade fall av AFP varav alla fick diagnosen polio (100 procent). År 1999, med de nya diagnoskriterierna, fanns däremot endast 2 817 diagnostiserade poliofall (29 procent) av 9 587 anmälda AFP-fall.
Efter de förändrade diagnoskriterierna har i stället på flera ställen noterats att fallen av aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation) och coxsackievirusinfektioner har ökat. Dessa fall hade tidigare räknats som polio. I Indien där man använder det orala vaccinet noterades under 2011 runt 47 500 fall av vaccininducerade muskelförlamningar (NPAFP) som kliniskt inte går att särskilja från polio men är mer än två gånger så dödligt.
Om du väljer att vaccinera dig så betyder detta heller inte att du blir steril och inte kan bära virus och bakterier. Det finns hundratals bakterier varav många lever i vår normalflora och det finns fler virus än stjärnor på vår himmel. De sjukdomar det finns vaccin emot är en droppe i havet. Ett vaccin håller inte mikroorganismer borta från din kropp. Det finns till och med flera exempel i medicinsk litteratur som visar att du även kan bära samma som du blivit vaccinerad emot. I en studie publicerad i Journal of Clinical Microbiology 1995 kunde man upp till 14 dagar efter vaccinationstillfället upptäcka mässlingsvirus i deras urin. I ett annat fall upptäcktes vattkoppor i ett av två syskon som vaccinerats mot denna sjukdom fem månader tidigare. Två veckor efter det insjuknade även det andra syskonet och det isolerade viruset visade sig vara från vaccinstammen. Slutsatsen blev att vaccinerade som senare insjuknar måste anses vara smittsamma.
I Sverige ges inte levande vacciner före 6 månaders ålder på grund av att det kan finnas outredda fall av barn med svår medfödd immunbrist (SCID). Det kan finnas en risk att det levande, försvagade smittämnet i vaccinet skulle kunna ge en allvarlig infektion. Att ge andra vacciner till de med utredd immunbristsjukdom är oftast inte meningsfullt, eftersom de immunglobuliner som personen behandlas med innehåller skyddande antikroppar som tar hand om vaccinet innan det hunnit utlösa en reaktion i immunförsvaret. Det föds cirka 2-3 barn med SCID i Sverige varje år. Immunbrist kan debutera under hela livet. Förutom de bakterier och virus som ger infektioner hos personer med normalt immunförsvar kan bakterier och virus som är i det närmaste ofarliga för friska orsaka livshotande infektioner hos barn med denna sjukdom. Tillståndet är ärftligt och orsakas av förändringar i olika gener och har således inget med ovaccinerade barn att göra.
Vad gäller autism så nämndes kopplingen med vaccination redan i en publikation 1976. Där beskrivs en pojke som efter sin andra vaccinering mot smittkoppor utvecklade Kanners syndrom. Vaccinet ansågs inte vara orsaken men det stod att läsa ”vaccin är känt för att vara en trigger i utvecklandet av autism”.
I de fall där autism anses ha en koppling till vaccination så har barnet utvecklats normalt från födseln. Barnet har börjat prata, lärt sig gå och kunnat börja sköta sina toalettbesök men så vaccineras barnet och något händer. Det kallas för regressiv autism. Såhär beskriver Alan Rees det: ”Födseln var normal och han utvecklades normalt. Vi har honom inspelad på videoband och filmerna visar att han var en social liten kille. Han kunde prata, men efter vaccinationen slutade han. Han slutade titta oss i ögonen och han skrek hela tiden. Något allvarligt hade hänt. När han var två och ett halvt år började han avvika från barns normala utveckling. Han blev autistisk, inkontinent och berövades sin talförmåga. Som så många andra föräldrar såg jag hur ett friskt barn, som pratade och skrattade, vaccinerades bort. Nu behöver han konstant vård som kommer att kosta skattebetalarna miljoner”.
Fallen av autism har ökat enormt de senaste årtionden och har inget med förbättrade diagnoskriterier att göra. Detta menar den pensionerade barnläkaren F. Edward Yazback, engagerad i frågor kring autism. Sedan år 1998 har han forskat kring vaccinskador och sambandet mellan autoimmuna orsaker till regressiv autism.
Att autism har ökat stadigt under de senaste decennierna är ostridigt. Före 1930-talet och införandet av vaccinationer var autism okänt. När man i Storbritannien 1968 gav polio- och DPT-vacciner vid 6 och 7 månader var autism mycket sällsynt. När man 1988 gav polio och DPT vid 3 månader, DPT vid 5 månader och MMR vid cirka 13 månader var antalet fall av autism fortfarande låg. När man 1996 gav polio- och DPT/Hib-injektioner vid 2, 3 och 4 månader, följt av MPR vid cirka 13 månader började fallen av autism snabbt öka. År 2006 hade autism nått pandemiska proportioner. Detta är en oundviklig konsekvens i immunsvaga barn, skriver Graham E. Ewing i sin referentgranskade (peer-review) artikel publicerad i tidskriften The North American Journal of Medical Sciences (NAJMS).
Detta är bara ett urval för att visa att konfliken bakom kopplingen autism-vaccination inte på något sätt har med Wakefield att göra. Detta är bara ett argument som människor som lyssnar till djungeltelegrafen använder sig av. Wakefields studie handlade inte ens om vaccinationer. Den handlade om mag- och tarmbesvär i samband med autism. Föräldrarna hade dock uppmärksammat förändringar efter vaccination och därför uppmanade Wakefield till vidare forskning. Inget annat!!!Det hade varit intressant att höra med föräldrarna om de tycker att de gjorde rätt val genom att välja livslånga handikapp, stomier, livslångt beroende av blöjor, utvecklingsförseningar, sociala svårigheter, utanförskap, självskadebeteende etc framför några veckor med feber, utslag och hosta. Men valet är ju självklart, eller?
Rapporter om biverkningar efter vaccinationer visar dessutom att många aldrig rapporteras. I en studie från 1991 publicerad i Journal of the Royal Society of Medicine (JRSM) kom man till slutsatsen att rapporteringen enligt det spontana systemet missade uppemot 98 procent av biverkningarna. I en rapport publicerad i JAMA på 90-talet kom man till slutsatsen att endast runt 1 procent av alla biverkningar blir rapporterade till FDA (USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket). År 2006 gjordes en sammanställning av 37 studier från 12 länder. Dessa visade att biverkningar var underrapporterade med ett genomsnitt på 94 procent. I Kina visade en studie att av alla biverkningar som rapporterades i Shanghai 2009, var 42,15 procent vaccinbiverkningar med reaktioner så allvarliga som anafylaxi och död.
Enligt vaccinationsresonemanget så ska vi acceptera att ett visst antal människor får allvarliga komplikationer och till och med dör på grund av vaccinering men inträffar dödsfall den naturliga vägen, dvs på grund av sjukdom, så ska andra människor göras skyldiga…?
Du som vaccinerar vill skydda ditt barn och detsamma vill jag som väljer att inte vaccinera. Skillnaden mellan oss är inte stor förutom att jag aldrig skulle kräva att du skulle offra ditt barns hälsa för min skull.
/ Marina Ahlm
(19384)