Stölden av Zetterlings fond

Idag är det årsdagen för när permutationen gick igenom och Uppsala Universitet kunde ta de öronmärkta räntepengarna från Zetterlings fond och använda dem till vad de själva behagade. Detta är något som homeopaterna sent kommer att glömma. Uppsala universitet kanske vann fighten men slaget om homeopatin kommer de aldrig att vinna.

År 1872 donerade Zetterling 5 000 svenska riksdaler som under årens lopp växte till en ofantlig summa, och bara räntan på pengarna var till slut sex-siffrigt. Denna ränta skulle enligt Zetterling gå till föreläsningar i den homeopatiska hälsoläran så länge som denna vetenskap hade representanter vid utländska universitet.

Redan 1907 kom det första försöket att kunna använda pengarna till annat än vad det var avsett för. Det kom under de följande 100 åren att göras totalt 5 sådana försök. Vid det sista försöket hade VoF-professorn Dan Larhammar kommit in i bilden och även han arbetade för att få till en permutation, det vill säga ändring av donationsvillkoren.

Det är fascinerande att läsa om alla fantasifulla utläggningar om varför permutation skulle ges, och man lade sig till med egna tolkningar av vad Zetterlings egentliga uppsåt eller intention var. Naturligtvis var det främst att främja den medicinska vetenskapen. Punkt. Ja så blev den slutgiltiga ordalydelsen vad pengarna skulle gå till: “…för den medicinska vetenskapens främjande.“. Vilket betyder att Uppsala Universitet kan använda räntepengarna till precis vad som helst som universitetet behagar, de behöver inte längre bry sig om bisatsen “dock med skyldighet att använda ifrågavarande ränta till arvode för föreläsningar över homeopatisk hälsolära, så länge denna vetenskap har representanter vid utländska universitet“.

Motzi Eklöf skriver i boken “Homeopati i Sverige”:

Zetterlings formulering att föreläsningar över homeopatisk hälsolära skulle hållas så länge “denna vetenskap har representanter vid utländska universitet”, var enligt Larhammar och Bohlin, “ett tvivelaktigt och till intet förpliktigande kriterium”. 

2010 överklagades beslutet av homeopaten och föreläsaren Gunnar Jansson. Han blev dock underrättad i beslutet att han inte kunde överklaga för att det inte angick honom – han förklarar det så här:

Jag gjorde en mycket omfattande överklagan där jag påpekade hur fel de hade. Troligtvis läste inte någon igenom detta för sedan kom det ett fint officiellt brev från regeringen, utbildningsdepartementet där det stod ” Regering tar inte upp överklagan till prövning.” Skälet var att enligt förvaltningslagen § 22 1986:223 får ett beslut bara överklagas av den som beslutet angår. Regeringen finner att Kammarkollegiets beslut inte kan anses angå Gunnar Jansson på ett sådant sätt att han har rätt att överklaga beslutet. Överklagandet kan därför inte prövas av regeringen. Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati fick ett liknande beslut.

Detta är ett ytterst märkligt besked eftersom han berördes i högsta grad eftersom han föreläste vid de eventen, och föreläste för både läkarstudenter och sjuksköterskeelever. Han skriver att han var där 11 gånger med Dan Larhammar som opponent.

// Sara Boo, Ordförande NHF Sweden

(2924)