Lite bakgrundsinformation: https://thenhf.se/mediedrev-ar-var-sista-form-av-dodsstraff

Det öppna brevet gäller främst dessa framställningar:

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/18/

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/18/kommentar

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/11/19/

https://arenan.yle.fi/1-4415036#autoplay=true

Hela artikeldrevet på Yle: https://svenska.yle.fi/term/yle/18-263995

 

Öppet brev till statliga Yle angående kolloidalt silverdrevet

Del 1 – Kränkning av mänskliga rättigheter

 

En statlig nyhetsbyrå som Yle har stora krav på sig på opartiskhet, objektivitet och att det som förmedlas är sant. Här förmedlar vi varför vi anser att svenska Yle i Finland inte har levt upp till de kraven. Det blir ett brev i flera delar eftersom brevet annars skulle bli för långt. Först och främst kan vi se en kränkning av mänskliga rättigheter, både yttrandefriheten och privatlivet kränks. Det är respektive stat som har ansvar för att de mänskliga rättigheterna respekteras, därför är det särskilt allvarligt att Yle som är en statligt finansierad verksamhet i Finland inte respekterar mänskliga rättigheter.

 

” Sverige har ratificerat, förbundit sig att följa, de flesta konventioner om de mänskliga rättigheterna som utarbetats inom ramen för bland annat FN och Europarådet. Sverige är därför enligt folkrätten skyldigt att främja och skydda de olika rättigheterna inom landet. ”

Källa: mänskligarättigheter.se

Även Finland har antagit lagstiftning om mänskliga rättigheter

 

Grovt fel
Det grövsta felet som statliga Yle har gjort är att nyhetsbyrån inte respekterar mänskliga rättigheter (ECHR) och andra internationella konventioner. Det här är konventioner som ger varje människa yttrandefrihet, tankefrihet och föreningsfrihet samt skydd för privatlivet. NHF Sweden avkräver därför en dementi från statliga Yle, såvida Yle inte kan hänvisa till den lagstiftning som gör att just dessa två personer – det vill säga Ann-Katrine Backman och Anders Sultan – inte skulle få åtnjuta samma friheter och skydd som alla andra människor i EU och västvärlden. De är inte alltid företagare, utan även de har rätt till privatliv. Nedan följer några artiklar ur ECHR.

 

ECHR – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

 

Artikel 10 –Yttrandefrihet

 

”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”

 

Kommentar: Varje människa har rätt att tycka och tänka vad den vill och att yttra detta. Även företagare, när de yttrar sig som privatpersoner, får lov att tycka och tänka vad de vill samt att yttra det. Om det inte vore så så, skulle det finnas en internationell konvention som undantog företagare från att vara privatpersoner. I annat fall kräver vi att Yle plockar fram den lagstiftningen.

 

Artikel 11 – Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet

 

”Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen”

 

 

Kommentar: Facebook är en gemenskap, en ”community”, en sammanslutning eller förening där alla går med som medlemmar. Facebook är en mötesplats där människor bildar grupper (öppna eller slutna) och som alltså är att betrakta som sammankomster/föreningar av och med olika privatpersoner.

Även Ann-Katrine Backman och Anders Sultan har samma rätt som alla andra människor – och alla andra företagare – att delta i denna gemenskap/sammankomst/förening i egenskap av privatpersoner. Om det inte vore så, så skulle det finnas en internationell konvention som undantog alla företagare från att vara med i föreningslivet som privatpersoner. I annat fall kräver vi att Yle plockar fram den lagstiftningen.

 

Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv

 

”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.”

Kommentar: Den aktivitet och korrespondens som man utför på Facebook tillhör privatlivet. Statliga Yle ska respektera privatlivet. Detta, eftersom man använder ett personligt konto och har en privat Facebook-profil, med vilken man enligt Facebook själv endast representerar just sig själv. Enligt de internationella konventionerna så är den privata yttrandefriheten vidsträckt och man får säga vad man vill om vad som helst så länge man inte kränker andra personer. Man får inte representera sitt företag med en privat Facebook-profil. Om man vill representera sitt företag så måste man i stället uppgradera sitt personliga konto som då, förutom den befintliga personliga (privata) Facebook-profilen, utökas med en Facebook-sida där man representerar sitt företag.

Anders Sultan är med i Facebook med en vanlig privat profil och representerar bara sig själva som privatperson, medan Ann-Katrine Backman både har en privat Facebook-profil (där hon representerar sig själv) och som är uppgraderad med en Facebook-sida på vilken hon representerar sitt företag. Deras privata profiler bär deras personliga namn och inte företagsnamnen, vilket visar att de representerar sig själva. Deras företagsnamn finns varken med i profilbild eller omslagsfoto. Anders Sultan anger inte ens sin professionstitel som VD för Ion Silver, även om det är hans rättighet – precis som alla andra privata personer på Facebook kan ange sin titel utan att det innebär att de representerar sin profession. De båda gör således rätt och representerar inte sina företag i sina privata profiler, utan det framgår att de är personliga och att de bara representerar sig själva i egenskap av privatpersoner.

 

Yle-journalisten visste på förhand

Yle-journalisten visste på förhand att Ann-Katrine Backman endast yttrade sig för sin egen privata räkning. Denna information fick journalisten i upprepade mail från Ann-Katrine Backman innan publicering:

 

”I slutna facebookgrupper där vi alla är med i egenskap av privatperson, där finns inte företaget representerat öht utan jag medverkar i egenskap av finsk medborgare med yttrandefrihet. I dessa grupper där jag som privatperson åtnjuter yttrandefrihet, där delar jag mina samt andra människors erfarenheter, samt diskuterar publicerad forskning.”

 

 

Även efter det att Yle hade fått bekräftat av Ann-Katrine Backman att hon enbart representerar sig själv med sin privata Facebook-profil så valde Yle ändå att betrakta Ann-Katrine Backman som enbart företagare. Ann-Katrine hade delat en text som hon själv inte var ursprunglig författare till, utan det var en text som många andra i gruppen också delar. Trots att Ann-Katrine inte hade skrivit texten så tillskrevs hon den av journalisten som dessutom skrev att yttrandet var gjort av henne som företagare. Så här svarade Annvi Gardberg Ann-Katrine när Ann-Katrine påpekade felaktigheten:

 

Jag diskuterade texten med min producent. Du säger att du citerar andra, men eftersom du skriver i eget namn tolkar både vi och andra att det är dina egna tankar.

Eftersom du är företagare och säljer silvervatten presenterar vi dig som företagare.

// Mailsvar från Annvi Gardberg

 

Yle har i och med detta uppenbart kränkt Ann-Katrine Backmans mänskliga rättigheter genom att inte respektera hennes privatliv och henne som privatperson, detta trots att Yle hade fått information därom före publicering. Man kan inte utläsa ur Ann-Katrine Backmans och Anders Sultans privata Facebook-profiler att de skulle representera andra än sig själva. De kan i egenskap av privatpersoner delta i aktiviteter på precis samma premisser som övriga 2 miljarder Facebook-användare.

 

Att diskutera kolloidalt silver på Facebook

Vi tar en fiktiv person som är bilhandlare. Han säljer bilar av flera modeller, både Mercedes, Volvo, BMW men även Toyota. Alla kan hålla med om att bilhandlaren är en människa, en person. Som privatperson har han ett personligt Facebook-konto och Facebook-profil, precis som 2 miljarder andra människor på Facebook. Med en privat profil på Facebook är var och en fri att delta i olika grupper men även att starta en intressegrupp (vi har som sagt föreningsfrihet). Här kan bilhandlaren fritt prata om sitt stora intresse – nämligen bilar. Enligt Yle så skulle denna man inte få diskutera sitt brinnande intresse, eftersom han säljer bilar och därmed är företagare? Nu kräver vi att Yle visar den lagstiftning som skulle förhindra vår fiktiva privatperson från att engagera sig i en grupp som diskuterar just de bilar som han annars säljer när han utövar sin profession. Eller menar Yle att han överhuvudtaget inte får diskutera bilar? Ja det är faktiskt just det Yle hävdar när de går ut och säger att Ann-Katrine Backman och Anders Sultan inte får diskutera kolloidalt silver.

Kolloidalt silver är precis som bilar något generellt. Det är ingen i världen som kan hindra någon från att diskutera det. Precis som med bilar så finns det massor med olika tillverkare. Precis som det finns en mängd olika sorters bilmodeller så finns det en mängd olika sorters kolloidalt silver. Man kan ibland prata om bilar och då säga att vissa är automatväxlade. Det säger dock inget om vilken modell det är eller tillverkare det är. När det gäller kolloidalt silver kan en sådan generell angivelse vara 10 ppm (som anger koncentrationen). Med andra ord… när man pratar om kolloidalt silver 10 ppm så är det fortfarande generellt. Det finns flera tillverkare som tillverkar kolloidalt silver 10 ppm.

Om det inte skulle vara tillåtet för privatpersoner att prata om generella saker på Facebook så skulle det även betyda att ICA-handlaren med sin privata Facebook-profil inte får interagera i en grupp på Facebook som diskuterar vitlökens hälsoeffekter, eftersom han ju säljer vitlök i sin affär. Han får inte heller vara med i en vegangrupp som diskuterar de bästa/godaste eller mest hälsosamma livsmedlen, för troligtvis säljer han alla dessa livsmedlen i sin butik. Så är det tack och lov inte, eftersom det enligt de mänskliga rättigheterna vore en kränkning att göra så. Ingen får kränka någon annan individs personliga yttrandefrihet.

Som privatperson får man även diskutera en specifik produkt, oavsett om det är Coca-Cola eller Ionosil. Tillverkaren av Coca-Cola får till exempel privat på Facebook hävda att han tycker att hans dryck smakar bäst, är hälsosammast (ja han får faktiskt tycka så även om han kanske är helt ensam om det) eller vad som helst annat som han personligen anser – allt annat vore en kränkning av den personliga yttrandefriheten. Han får dock inte kränka andras mänskliga rättigheter.

 

En person kan ha många roller

Vår fiktive bilhandlare är dock inte bara bilhandlare som säljer bilar utan han är dessutom involverad i en sportbilsförening där han är ordförande. Han är även med i en expertkommitté som testar olika bilar och som gör olika utvärderingar – men oavsett sina olika ämbeten så är han även privatperson. När och i vilka sammanhang som han uttalar sig som försäljare, ordförande eller som expertutvärderare respektive som privatperson bestämmer enbart denna person själv. Det är ingen annan som kan bestämma det åt honom. Ändå så beslutade Yle över huvudet på Ann-Katrine Backman och Anders Sultan att de agerade i egenskap av företagare när de faktiskt agerade som privatpersoner på Facebook med ett personligt Facebook-konto och privat Facebookprofil.

Scott Tips är ordförande för NHF Sweden. Scott Tips är advokat och en erkänd expert inom FDA-lagstiftning, narkotikalag, läkemedelslagstiftning, varumärken och skatteskyddslagen i USA. Scott Tips är även president för den internationella moderföreningen National Health Federation, NHF, som startades i USA och som är nationens ledande ideella konsumentorganisation för hälsofrihet och hälsorättigheter under de senaste 60 åren. National Health Federation har tusentals medlemmar som delar federationens mål att ge medborgare över hela världen fullständig tillgång till alla sorters hälsoprodukter, kosttillskott och behandlingar utan otillbörligt ingripande från staten. Kolloidalt silver är ett av de medlen och i USA säljs kolloidalt silver som kosttillskott. Scott Tips är även med i Silver Safety Council.

Silver Safety Council bildades för att tillhandahålla tillförlitlig information till allmänheten, industrin och det vetenskapliga världen om säker och ansvarsfull användning av silvertillskott. Silver Safety Council tror att en ansvarsfull användning av silver för hälsa skulle ge stora fördelar för mänskligheten och att en ansvarsfull spridning av information om säkerhet och användning är väsentlig. Hör och häpna, Yle – alla dessa personer som innehar en rad olika poster och ämbeten i olika sammanhang medverkar i Silver Safety Council som individer, det vill säga som privatpersoner. Nu är min fråga – hur kan de göra det, för det bestämmer ju Yle! eller bestämmer ni bara över Ann-Katrine Backman och Anders Sultan? Jag vill nu be Yle att ta fram den lagstiftning som ger någon annan än personen själv rättigheten att bestämma när vederbörande yttrar sig utifrån sin respektive roll, inklusive rollen som privatperson. Var i lagen står det att det är något som Yle bestämmer?

http://silversafety.com/about.html

 

Yles tragiska lek att leka lagens väktare

Yle basunerar ut att Ann-Katrine Backman och Anders Sultan är företagare som bryter mot lagen. Yle förklarar i sina inslag att journalisten har hämtat sin information från slutna Facebookgrupper. Man får emellertid inte hämta information från slutna grupper i syfte att ”utföra någon olaglig, vilseledande, skadlig eller diskriminerande handling”, enligt Facebooks community-regler. Att hänga ut människor som om att de bryter mot lagen, när de inte gör det, är faktiskt olagligt. Således måste Yle backa upp sitt påstående med stöd av lagtext/internationell konvention. Utifrån lagstiftning måste Yle således bevisa – och visa på den svenska och finska lagtext – som går före mänskliga rättigheter och som Ann-Katrine Backman och Anders Sultan i så fall skulle bryta mot och som skulle ge just dessa två individer undantag från att vara privatpersoner med privat yttrandefrihet, eller så måste Yle visa upp den lagstiftning som ger Yle rätt att bestämma över huvudet på Ann-Katrine Backman och Anders Sultan om i vilken roll de yttrar sig i eller vem de representerar när de yttrar sig.

Journalisten Annvi Gardberg sade på radiokanalen Yle Nyheter: ”Jag märkte att företagarna som tillverkar och säljer kolloidalt silver bröt mot lagen de hävdade att kolloidalt silver botar sjukdomar och går att dricka. ” Senare i sändningen namngav hon även företagarna. Det framgick även att Gardberg enbart hade fått sin information från slutna grupper på Facebook. Det som statliga Yle inte förmedlade i artikeldrevet var att på Facebook medverkar man i egenskap av privatperson när man har ett privat Facebook-konto, vilket är precis vad Ann-Katrine Backman och Anders Sultan har gjort tillsammans med 2 miljarder andra Facebook-användare och åtnjuter som sagt samma fri- och rättigheter som de.

I Yles artikel står det ”Svenska Yle har granskat diskussionen i slutna Facebookgrupper. Den visar att många föräldrar ger silvervatten till barn och bebisar, och många företagare och tillverkare i Finland och Sverige råder föräldrarna att ge silvervatten till barn när de är sjuka. Det här är olagligt…” Statliga Yle lyckas i dessa rader förvilla sin läsekrets på två sätt. Trots att vi har påpekat felen så rättar Yle inte till dem. I slutna Facebook-grupper existerar som sagt endast privatpersoner. Här agerar ingen i egenskap av företagare, journalist eller någon annan profession, för den delen. Det är inte olagligt att som privatperson ge hälsoråd till andra människor även om råden riktas till föräldrar. I så fall skulle grannen eller vännen vara kriminell när denne ger dig råd om ett husmorsknep till dig och ditt barn. Ingen bok skulle få skrivas om hälsoråd, för hur skulle man kunna förhindra att föräldrar läser den? Samma yttrandefrihet som författaren åtnjuter i böcker åtnjuter var och en av oss i vårt privatliv – vi får säga, tycka tänka precis vad vi vill (så länge vi inte inkräktar på andras friheter och rättigheter). Det är detta som råder i slutna Facebookgrupper. Man får lov att uttrycka sig om vilket ämne man vill, man får tycka vad man vill om det och man får tro vad man vill om det, oavsett om det handlar om bilar eller kolloidalt silver, och oavsett vilken profession man har – vare sig man är journalist på Yle, hälsokostförsäljare, professor vid ett universitet eller tillverkare. Vi alla åtnjuter samma fri- och rättigheter som privatpersoner enligt de mänskliga rättigheterna.

För sådana sociala medier och privata sammanslutningar som en privat Facebookgrupp är så gäller yttrandefriheten samt skydd för privatlivet enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR), och i Sverige tillika svensk lag (lag: 1994:1219). Det står således var och en i sammanslutningen fritt att ge vilka råd som helst, förmedla vilka erfarenheter som helst, förmedla vilken medicinsk kunskap som helst, påstå vad som helst, tycka vad som helst och tro vad som helst så länge det inte är ägnat att förtala eller kränka någon enskild individ i syfte att utsätta denne för andras missaktning. Alla har tankefrihet och yttrandefrihet enligt de ovan uppräknade konventionerna och lagarna.

De hälsoråd som ges i Facebookgrupperna sker inte mot någon betalning och sker på intet sätt yrkesmässigt. Paragrafen i Patientsäkerhetslagen Kap 5 inom svensk lagstiftning gäller inte i förevarande Facebookgrupper, eftersom denna lag enbart riktar sig till dem som tar betalt för en vara eller tjänst. Paragrafen i Patientsäkerhetslagen Kap 5 gäller nämligen bara när någon utför något yrkesmässigt, vilket lagmässigt betyder ”mot betalning”, vilket även Socialdepartementet har slagit fast. Eftersom det endast är privatpersoner som ger råd i de slutna Facebookgrupperna och ingen av dem tar betalt för sina råd, så är det inget som utförs yrkesmässigt och därmed är det helt lagligt. Om Statliga Yle varken tar lagstiftningen eller det svenska Socialdepartementets ord som intäkt för vad som gäller i rättssammanhang så får vi anta att Yle även här tror sig veta bäst, medan sanningen är att Yle läser lagen som fan själv läser bibeln. Yle ska förutom att bevisa att Socialdepartementet har fel även bevisa att det står fel i förarbetena till lagen. I Finland finns mig veterligen ingen lagstiftning alls på området. Man kan dock inte i något land som har antagit de mänskliga rättigheterna begränsa människors frihet att få ge råd. Om man vill förbjuda det så måste man först ta bort alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter – men det är kanske det som Yle vill? Då har ni dock misslyckats fatalt med ert uppdrag som är att främja demokrati, och att värna om den enskildes rätt att yttra sig.

 

Mail från Socialdepartementet

Mail från Mårten Kivi, Socialdepartementet:

Regeringen skriver (s. 156):

”Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § kvacksalverilagen. Här beskrivs när bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga. I 1 § första stycket kvacksalverilagen anges att en förutsättning för att lagen skall vara tillämplig är att någon utför undersökning, behandling etc. mot ersättning.”

// Källa: Mårten Kivi, Kansliråd, Enheten för folkhälsa och sjukvård, Socialdepartementet. (understrykning är tillagd av NHF Sweden)

 

Rätten till privat yttrandefrihet är långtgående

Anders Sultan polisanmäldes av Läkemedelsverket när Helsingborgs Dagblad genomförde sitt hetsjakts-artikeldrev år 2014, för att han på Facebook i flera fall skulle ha skrivit att kolloidalt silver hade olika hälsoeffekter. Kammaråklagaren i Malmö beslutade dock att inte åtala Anders Sultan, eftersom det inte fanns några bevis för att han skulle ha begått något brott. Brott kunde helt enkelt inte styrkas utifrån något av det som Anders Sultan hade skrivit på Facebook. Åklagaren kände naturligtvis till att privat yttrandefrihet aldrig får inskränkas. Hur kommer det sig då att Yle som självutnämnd expert – och detta beslut av åklagare till trots – kan påstå att Anders Sultan skulle ha begått något brott? Gäller Yles tolkning framför den svenske åklagarens ord? Vi emotser skyndsamt en förklaring om detta från Yle.

Den privata yttrandefriheten är långtgående i Sverige, men hur står det till med den saken i Finland? I Sverige kan man nämligen även vara privat i tjänsten. Det visades med all tydlighet när en enhetschef på Läkemedelsverket, i tjänsten blev uppringd av HD:s journalist för att för myndighetens räkning svara på frågor i det dåvarande kolloidalt silverdrevet om vad myndigheten skulle vidta för åtgärder mot företaget. Eftersom det förmodligen innebar att tjänstemannen skulle ha brutit mot lagen om han hade sagt det i tjänsten så valde JK att slå fast att myndighetens enhetschef hade yttrat sig som privatperson. I HD står det däremot ingen rättelse om att enhetschefen för Läkemedelsverket uttalade sig som privatperson, och alla tror säkert att han har yttrat sig i tjänsten. Det är likhet inför lagen som gäller. Alla kan således uttala sig privat, även då de är i tjänst och befinner sig på sin arbetsplats samt talar utifrån sin verksamhet om vad den ska göra.

Till slut vill vi tala om för Yle att det i domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR)finns ett domslut där en företagare även i sin profession, i det här fallet i en annons, hade rätt att yttra sig privat. Så, Yle – sluta att kränka mänskliga rättigheter. Ni är faktiskt en statsunderstödd nyhetskanal som bekostas av skattemedel, men de här kolloidalt silverdrevsartiklarna undergräver förtroendet för Yle för all framtid, såvida ni inte inför/publicerar en dementi.

 

NHF Sweden kräver en dementi

Vi kräver en dementi av påståendet att Ann-Katrine Backman och Anders Sultan skulle vara brottsliga. Vi kräver även en offentlig ursäkt från Yles sida till dessa två personer. I annat fall kräver vi att Yle lägger fram den lagstiftning som Yle åberopar som bevis för att Ann-Katrine Backman och Anders Sultan skulle vara brottsliga samt den lagstiftning som ger Yle rätt att avgöra när dessa två personer yttrar sig i sin profession, alternativt som privatperson, tillika frånta personerna rätten att yttra sig privat.

Om Yle mot förmodan skulle tro att Yle har rätt i och med det faktum att Anders Sultan förlorade i tryckfrihetsmålet mot Helsingborgs Dagblad, så kan vi upplysa Yle om att i juryn sitter personer valda utifrån politisk tillhörighet. Dessa personer har i regel ingen som helst skolning i juridik och kan ha skiftande samhällsbefattningar, inklusive journalistyrket. Det som är mest uppseendeväckande är att en sådan domstol inte deklarerar något lagstiftningsmässigt beslutsunderlag när dom faller, utan domen baseras enbart på hur nämndemännen röstar, det vill säga den baseras på det samlade tyckandet hos icke juridiskt skolade personer som inte har någon utbildade om lagar och konventioner om mänskliga rättigheter. Det går inte heller att överklaga ett utfallet av en dom i ett tryckfrihetsmål, vilket i sig är ett brott mot mänskliga rättigheter. Detta är orsaken till att Anders Sultan förlorade sitt mål, vilket är en fars i sig som Yle kan läsa om här. http://www.2000tv.se/artiklar/2017/kolloidalt_silver-r%C3%A4tteg%C3%A5ngen-2017.pdf

 

Svensk tryckfrihetsförordning – ett brott mot mänskliga rättigheter

Inte nog med att domstolsbeslutet i sig kränkte Anders Sultans mänskliga rättigheter – utan även själva tryckfrihetsprocessen, det vill säga tryckfrihetsmål i sig själv är inget annat än ett brott mot mänskliga rättigheter. http://www.dagensjuridik.se/2016/01/debatt-torgny-jonsson

Det har även advokater gått ut med:
http://www.dagensjuridik.se/2017/03/mediebolagens-tryckfrihet-gar-ut-over-den-enskildes-rattssakerhet-andra-grundlagen

http://www.dagensjuridik.se/2015/12/debatt-sargon-de-basso-mediedrev

HD:s advokat följde inte heller advokatsamfundets regler om att upprätthålla de mänskliga rättigheterna: https://www.advokatsamfundet.se/Nyhetsarkiv/2016/juni/advokater-far-inte-motverka-manskliga-rattigheter/

 

// Sara Boo, sekreterare NHF Sweden

(6970)