Resultat från tre års healingforskning vid Karolinska Institutet mörkades. Channie West var nyckelpersonen och hon gjorde många healingbehandlingar och ställde upp gratis med sin tid och kunskap. Ett helt ogjort arbete trots att resultaten var mer än fantastiska. När KI väl förstod hur effektivt healing var så försvann all data – enligt professor Kerstin Uvnäs-Moberg som ledde forskningen så stals informationen, det handlar om hyllmeter med pärmar som visade att healing fungerar. 

Historien börjar redan hösten 1995 då försök inleds tillsammans med professor Per-Arne Öckeman där försökspersonerna gjorde blodprov före och efter behandling med healing. Professorn blev överraskad över de positiva resultaten och berättade att det skulle ta honom månader att erhålla samma resultat genom behandling med vitaminer och mineraler. Candida minskade, immunförsvaret förstärktes, fria radikaler minskade osv. Professorn tyckte det var så fantastiska resultat och menade att detta borde man gå vidare med och titta närmare på.

I december kopplades professor Kerstin Uvnäs-Moberg in och hon blev mycket imponerad av de papper som de visade fram från försöken hos Öckerman och hon hämtade en råtta på en gång för att göra ett snabbt test. Råttan somnade efter ett par minuters healing-behandling och Kerstin Uvnäs-Moberg trodde då det var fel på råttan och beställde in en ny råtta. Men samma hände med den, den somnade också efter ett par minuters behandling. Nu förstod Kerstin Uvnäs-Moberg att det var healingen som påverkade och massor med försök inleddes.

Channie West och hennes kollegor medverkade helt gratis, utan någon som helst ersättning i försöken på KI. Detta i tre till fyra år. De fick inte ens betalt för bensin/mil eller parkeringen på Kl’ s område. De medverkade i arbetet då vi blivit utlovade en avhandling där resultatet av deras medverkan skulle tas upp. Dessutom skulle en rapport offentliggöras genom tidningsartiklar i bland annat Science, ifall det blev positiva resultat. KI höll inte sin del av avtalet!

Hör Channie West spännande historia, som till och med innefattar hur KI-personal, både professor, läkare, psykolog och laboratorieassistent gick healingkurs för Channie West som ett led i forskningen. Efter utbildning så kunde de uppnå samma resultat som Channie West, och därmed så hade de bevisat att effekten inte var kopplad till just Channie West. Det visade sig att även distanshealing fungerade. De gjorde även studier med Reiki-healing dock visade det sig att den healingmetoden inte fungerade så bra.

Slutligen gjordes försök på sår, och healingen som heter “Universell Vit Tids Healing” visade sig ge 85% snabbare sårläkning – efter att detta blev känt så blev det inget mer. Totalstopp. Dagen efter lade Channie West märke till att hyllmeter med pärmar om deras healingforskning hade försvunnit från sin hylla. Samarbetet var över.

Idag finns inte mycket bevarat av denna forskning, det mesta försvann, eller stals. Channie lyckades dock kopiera en del material när hon började förstå vad som var i görningen och har sparat det i en pärm. Förutom att alla healingresultat stals, uppmanades dessutom professor Kerstin Uvnäs-Moberg av en hög chef i KI:s ledning, att lägga ner healing-forskningen, hon har dock inte velat avslöja vem som gav direktivet.

Channie West fick även uppleva diverse hot från KI vilket skrämde henne till tystnad en lång tid. Men nu vill hon att hennes historia ska komma ut.

Här kan du läsa Channie Wests brev till Barbro och Bernard Osher

Utdrag ur brevet:

“Resultatet av vårt arbete på KI blev dock annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Detta eftersom plötsligt alltihop tystades ned. Det skedde efter ett avgörande försök om sårläkning. Det visade sig att vår metod gav 85% snabbare sårläkning. Något som upprörde professorn så mycket, att jag fick fråga tre gånger, innan jag hörde vad hon mumlade fram där hon satt vid sitt skrivbord.

Den dagen var jag och några kollegor bjudna på en stor lunch, med många läkare, professorer etc. Vid lunchen sa jag glatt, till min bordskavaljer, att försöken verkligen såg lovande ut. Professor Uvnäs-Moberg böjde sig då hastigt fram över bordet och sa att detta inte stämde alls. Hon ljög öppet och jag blev förvånad och sa, men jag vet ju att vi har signifikanta bevis. Hon tystade abrupt ner mig och sa att ingen av våra försök var signifikanta och att inget fungerade. Jag anade genast oråd…”

 

// Sara Boo, Ordförande NHF Sweden

(12128)